Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cecilia Hagen

Drottningens beslut om frånskilda var överilat

Olivia Colman spelar drottning Elisabeth i tredje säsongen av The Crown på Netflix.Foto: SOPHIE MUTEVELIAN / NETFLIX

Vi klarade det! I år också. I alla fall nästan. Två dagar till och sen är november över, denna gång har månaden varit osedvanligt lång och grå. Men på söndag är det den första december och den första advent, det var på tiden.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Stegräknaren har fått ligga i träda i veckor, vem ids gå ut och gå i detta grå? Ursäkterna för att ligga hemma i tv-soffan har varit legio och, swish, swosh, så hade alla avsnitten av ”The Crown” konsumerats denna den tredje säsongen.

Ett tomrum har uppstått. Och det kommer inte att kunna fyllas på ett tillfredsställande vis förrän om ett år. Då har säsong 4 premiär, drottning Elizabeths 80-tal med allt vad det innebar för henne och hennes närmaste: Charles och Dianas storståtliga bröllop med Camilla Parker Bowles bland gästerna. Barnbarnen William och Harrys födelse. Och så Margaret Thatcher på det, premiärministern hon inte tålde. Där finns mycket att se fram emot, inspelningarna är i full gång. Men det dröjer ytterligare en säsong och ett år till den femte, till 90-talet, innan i stort sett allt tycks gå åt pipan, till drottningens annus horribilis 1992 när Windsor Castle brinner och prinsessan Anne skiljer sig och Diana och Charles äktenskap tar slut med dunder och brak följt av kungliga sammanbrott i olika tv-intervjuer och Dianas dödsolycka i Paris och allt uppskakande den förde med sig. Det var tider för den som hade Diana som sitt särskilda favoritobjekt att skriva om i spalterna. 

När drottningen intog tronen deklarerade hon att ingen frånskild någonsin skulle få besöka Buckingham Palace. Det var ett mycket överilat beslut. Det fick hon revidera.

Men hon är en verklig tuffing, för att inte säga hårding, denna drottning. Hon tillåter sig inte att sjunka ner i sin tv-soffa som vi andra. Är man på besök hos henne – vilket man hade velat vara - på något av slotten utanför London, på Sandringham kanske, där familjen alltid jular, eller på skotska Balmoral där de tillbringar somrarna, då är man piskad att vara ute i friska luften hela dagarna oavsett väderlek. Drottningen, 93 år, tar sig än i dag en ridtur i Windsor Great Park när andan faller på. Helt nyligen fick hon med sig älsklingssonen Andrew. Förmodligen var det ett sätt att demonstrera att hon inte tänker överge honom helt och hållet trots allt, trots att hans kontor slängts ut ur Buckingham Palace, trots att det officiella firandet av hans 60-årsdag i vår ställts in. Nej, trots rubbet kommer det ändå att vankas familjemiddag hemma hos mamma.

Mödrar och söner, jag säger bara det.

Hon torde ha en järnvilja. Och en självdisciplin av guds nåde. Hon tycks inte ens ha tillåtit sig att bli ätstörd hur kaotisk tillvaron än varit. Hennes drottningar in spe har och har haft det svårt med maten. Diana blev smal som en sticka. Prins Williams hustru Kate är om möjligt ännu tunnare. Drottningen ser ut som hon i stort sett alltid gjort. Jag ser verkligen fram emot att träffa henne igen säsong 4.

Men tröttnar jag då aldrig på det engelska kungahuset? 

Nej, och just nu inte på händelserna kring Svenska Akademien heller fast även de stått mig upp till halsen. 

Allt hänger på hur något skildras och är det så lysande som i Matilda Gustavssons ”Klubben” eller tv-serien ”The Crown”, då vill man att det aldrig ska ta slut.