Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cecilia Hagen

De blev fullständigt galet förälskade på en bal i Kairo

Margaret av Connaught, prinsessan Christinas farmor.
Prinsessan Christina, fru Magnuson.Foto: ANDERS WIKLUND/TT
Prinsessan Christina har tillsammans med Carl Otto Werkelid skrivit boken ”Hon kallades Daisy – att finna en farmor”.Foto: ANDERS WIKLUND/TT

Nej, jag kan inte minnas att jag ens som liten drömde om att vara prinsessa, men i vissa sammanhang skulle det ha varit praktiskt. Om jag velat skriva en bok om min farmor till exempel och det har jag länge velat. Men det har alltid stupat på att jag har för mycket osorterat material, hundratals handskrivna brev mellan henne och min farfar, hundratals brev mellan henne och andra. Och så böcker och tidningsklipp och drösvis med jag vet inte vad på det.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Prinsessan Christina har nu, tillsammans med Carl Otto Werkelid, gjort just detta, skrivit en bok om sin farmor, ”Hon kallades Daisy – att finna en farmor” heter den. Och det är det där ”tillsammans med” som jag avundas henne en smula, plus alla övriga hjälpsamma hon tackar på slutet.

Nu är denna Daisy, född prinsessan Margaret av Connaught, svensk kronprinsessa, gift med den blivande Gustav VI Adolf, mor till Gustaf Adolf, Sigvard, Ingrid (som blev drottning av Danmark), Bertil och Carl Johan Bernadotte i en helt annan liga än min Ellen Hagen, men ändå.

Oavsett detta så är det ett rent nöje att läsa boken. Prinsessan Christina, fru Magnuson, nuvarande kungens syster, den fjärde flickan i rad som prins Gustaf Adolf – som omkom i en flygolycka 1947 – och den tyska prinsessan Sibylla fick innan det äntligen blev en pojke. Detta tycks inte ha gjort henne evigt bitter, för i den här boken, som är skriven i jag-form, framstår hon som så klok och sympatisk att alla eventuella fördomar om kungligheter rinner av läsaren direkt.

Att Christina inte tar upp det faktum att han, likt förmodligen hennes egen pappa, blev entusiastisk anhängare till Hitler, må vara henne förlåtet.

Det var en tavla som triggade i gång henne i sökandet efter sin farmor, en målning där drottning Victoria av England tronar tillsammans med några av sina små barnbarn, bland andra de två kusinerna Margaret, Christinas farmor, och Charles Edward, hennes morfar.

Han blev med tiden hertig Carl Eduard i tyska Coburg. Att Christina inte tar upp det faktum att han, likt förmodligen hennes egen pappa, blev entusiastisk anhängare till Hitler, må vara henne förlåtet. 

Vad boken skildrar är en rörande kärlekshistoria, den om hur hennes farfar på en bal i Kairo träffar hennes farmor. Han är 22 år, hon är 23 och de blir fullständigt galet förälskade och förlovar sig nästan bums.

De får femton mycket lyckliga år tillsammans och fem barn på det sjätte innan hon, 38 år gammal, hastigt avlider i blodförgiftning.

Kung Gustav VI Adolf (1882-1973).Foto: TRE FOTOGRAFER/IBL

Den blivande Gustav VI Adolf gifter efter bara tre år om sig med Louise Mountbatten – som verkar ha varit en hygglig person – men, kommer prinsessan Christina fram till, det var nog svårt för hennes pappa och hans syskon att känslomässigt hantera just detta.

Och hur klarade deras pappa att bli ensam med fem barn, att bli änkling efter ett så lyckligt äktenskap? Han klarade det utåt sett, han stängde av helt. Han blev så förkrossad att det ledde till livslång förstummelse, skriver hon. Och han talade aldrig mer om barnens mamma, om prinsessan Christinas farmor. Aldrig. Men han hade alltid en stor oljemålning av henne på framträdande plats i sin privata våning på Slottet och på hans sekretär stod under alla år hennes foto.

Med min farmor var det tvärtom, hon blev änka förhållandevis tidigt, jag tror att även hon hade ett lyckligt äktenskap bakom sig. Jag skulle kunna ta reda på det nu i min karantän, ta mig igenom alla brevhögarna.

Hade jag varit prinsessa hade jag nog gjort det för länge sen.

 

LÄS MER: Prinsessan Christina om okända farmoderns kärlekshistoria

LÄS MER: Hovets besked om prinsessan Christina 

LÄS MER: Karin Lennmor: Att bli äldre klär verkligen prinsessan Christina