Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Cecilia Hagen

Dags att fundera över hur vi beter oss i kassan

Nästan alla har vi tvättstugeerfarenheter. I stort sett alla har vi dagliga upplevelser av att vara kunder i kassan. Och nu är det dags att fundera över hur vi beter oss där, skriver Cecilia Hagen. Foto: BOSSE NILSSON

Det var en alldeles vanlig eftermiddag i slutet av januari. I mataffären rådde ett visst lugn, den dagliga köpstressen, den som infinner sig mellan klockan fem och sex, hade ännu inte utbrutit och jag hade långsamt och eftertänksamt kunnat fylla min korg med alla de varor som stod på min medförda lista och några till. 

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Nu var jag framme vid kassan, nu radade jag upp mina varor på rullbandet, nu placerade jag pinnen bakom dem, nu tog jag upp plastkortet ur plånboken, nu stoppade jag in det i apparaten, nu knappade jag in koden och nu hörde jag hur någon röt till bakom mig.

Jag vänder mig om. Där står en rent utseendemässigt sympatisk dam i yngre medelåldern och hon viftar med den korg jag nyss tömt. ”Korgen”, säger hon med ett påklistrat smil, ”korgen!” Och varje gång hon upprepar det ordet demonstrerar hon hur den bör placeras i stapeln av andra korgar på golvet. Och då ser jag blodrött.

Med iskallt kontrollerad – tror jag i alla fall – stämma säger jag: ”Oj, det var verkligen inte min mening att betunga dig med den uppgiften, men var det inte bra att jag kom ihåg att lägga ut den där varupinnen i alla fall?” Sen godkänner jag mitt köp med ett lika kontrollerat klick och packar lugnt och städat ner varorna i en skamlig plastpåse och tågar i väg. Under tiden tycker jag mig i ögonvrån se hur korgdamen och kassörskan utbyter menande blickar.

 

LÄS MER: Cecilia Hagen: Danius är Sveriges nya drottning

 

Min ilska sitter i hela vägen hem, den släpper inte förrän framåt sena kvällen och det är då jag ser henne i SVT:s ”Kulturveckan”, den unga kvinnan som heter Erika Petersson och som just kommit ut med ”Drottningen i kassan”, en humorbok om hur det är att jobba i just den. Och om hur alla knäppa kunder beter sig. 

Ett par dagar senare lyckas jag komma över hennes lilla skrift i den tredje bokhandel jag besöker, det är sista exemplaret där. I de två andra har den redan sålt slut och ombeställts. Boken är ett småroligt genidrag, så där som David Batras ”Den som inte tar bort luddet ska dö!” var. 

Nästan alla har vi tvättstugeerfarenheter. I stort sett alla har vi dagliga upplevelser av att vara kunder i kassan. Och nu är det dags att fundera över hur vi beter oss där. 

Hälsar vi ens? Inser vi att de som jobbar i affären lyfter ett ton i timmen i snitt? Hör vi till dem som ideligen kläcker ur oss käcka dumheter?

Som: ”Det kvittar!” när vi erbjuds kvittot? Eller ”Va, vill du ha pengar också?” när det är dags att betala. Eller något annat som en kassörska tvingas höra femtio gånger om dagen. 

Själv beter jag mig rätt hyfsat, tycker jag. Men det är jag kanske ensam om att tycka.

Men hur blir jag i min tur bemött?

I en av mina stamaffärer har han som är smågodisansvarig och som förut var så fryntlig, vänt mig ryggen. Och det sen den dag jag i en krönika skällde på aggressiva fotbollssupportrar som skrämde livet ur små barn i tunnelbanan.

Jag kan förstås vara paranoid. Han har säkert aldrig läst ett ord jag skrivit. 

Kassan är en utmärkt plats att sitta i för den som gillar att iaktta oss människor och våra bisarra egenheter. Personligen brukar jag stoppa ner några morötter i min varukorg om den i övrigt bara innehåller onyttigheter. För vad ska kassörskan tro om mig annars?

Antagligen bryr hon sig inte. 

Jag gillar de mataffärer jag brukar hemsöka, det vill jag understryka på det att jag inte får några problem nu. 

Men när någon impertinent kund försöker uppfostra mig, då vill jag bara döda! 

 

LÄS MER: Cecilia Hagen: Är de så på riktigt eller spelar de bara teater?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!