Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Cecilia Hagen

Är Dagny verkligen så gammal som hon påstår?

Bloggaren Dagny Carlsson, här på sin 105-årsdag. Foto: ELENA STRÖM / PRIVAT

Ibland undrar jag om hon bluffar, Dagny Carlsson, 106. 

Är hon verkligen så gammal som hon påstår? Kan det vara möjligt? Fast det är det tydligen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

För två år sen var jag hemma hos henne. Hon bjöd på kaffe och rände som en kippskodd räv mellan kaffebordet och köket, jag fick absolut inte hjälpa till.

Vi talade förstås om åldrandet och om döden. Om sitt eget åldrande sa hon att det hade hon sina gener att tacka för och döden, den brydde hon sig verkligen inte om att tänka på, det var den för trist för.

Och det har hon förstås rätt i. Men att helt tränga undan tankarna på den kräver sin kvinna.

I förra veckan var jag på Cirkus och såg Jonas Gardells splitternya show. Han sista, påstår han. Jag tvivlar. Han är bara 55 år gammal, 51 år yngre än Dagny, och nästan lika pigg som hon. Men döden grubblar han redan över. Och till den vänder han sig i föreställningens i mitt tycke allra bästa sång. Tonerna är klezmer, judisk folkmusik, omöjlig att inte klappa takten till. Och refrängen lyder: ”Lite till, lite till, vet du, jag vill leva lite till!”

När jag var ung, betydligt yngre än nu, då sas det alltid att man inte skulle tala om en dams ålder om damen ifråga passerat 29. Det skulle hycklas och koketteras om detta. Herrar däremot ansågs alltmer respektingivande ju äldre de lyckades bli. Och oavbrutet attraktiva, till skillnad från kvinnorna. Själv har jag hunnit fylla 72 och är mer tilltalande än någonsin.

Jag vet, jag borde ägna dagarna åt att mata talgoxar och blåmesar och jag har faktiskt börjat så smått. Försökte fästa en liten rund fågelmatare av plast fylld med solrosfrön på sovrumsrutan alldeles nyss men den lossnade bums. Vis av erfarenhet tog jag på mig broddkängor och dunjacka och stoppade mobilen i fickan innan jag klättrade ner för trädgårdstrappan efter den. Skulle jag halka och bryta något väsentligen ville jag inte frysa ihjäl och ligga där bortglömd till framåt vårkanten. Sådant kan drabba även den som är i sina bästa år.

Jag tar och skjuter upp fågelmatandet och fortsätter att som förut lägga ner all extratid på att läsa tidningar

Som Dagens Nyheter häromdagen. Där hittade jag ett kåseri signerat Jessica Ritzén. Hon i sin tur hade försjunkit i några pappersexemplar av Expressen och Aftonbladet och ansåg att de bara vände sig till åldringar. ”För ung för en kvällstidning” löd rubriken och det tyckte jag lät dystert. Men hon kan trösta sig med att hon snart är ikapp. Fast tyvärr är hon redan för gammal för att leda Guldbaggegalan om man fick tro programledaren Emma Molin, 39. Hon ledde den för att Petra Mede hunnit fylla 48, precis som Jessica Ritzén, och därmed påstods hon, Petra, ha pensionerats från sysslan. Så är det i den här branschen, sa Emma, och menade artistbranschen. Men inte riktigt. Den formidabla Leonore Ekstrand, 69, var nominerad i klassen bästa kvinnliga huvudroll, även om hon nu inte fick den baggen.

Nej, nu slutar jag ålderskäbbla. Strax. Vill bara nämna att ett av mina andra husorgan, Sunday Times Magazine, just insett hur många vi äldre är och därför skaffat sig en inte alldeles purung krönikör. Hunter Davies heter han och är 83 år fyllda. Tyvärr är hans första bidrag just så prutthurtigt som man hade kunnat befara.

Bättre kan vi, allihop. Bara vi får leva länge till, kära döden, vi vill leva länge till.