Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Cecilia Hagen

Anita blev Sveriges enda sexgudinna med världsrykte

Anita Ekberg i ”La dolce vita” från 1960.Foto: RIAMA-PATHE-GRAY / ZUMAPRESS.COM/ALL OVER PRESS ZUMA PRESS
Anita Ekberg i en annan scen i Federico Fellinis klassiker ”La dolce vita”.Foto: RIAMA FILM / ZUMAPRESS.COM/ALL OVER PRESS ZUMA PRESS
Anita Ekberg under ett framträdande på Berlins filmfestival i februari 2013.Foto: BRITTA PEDERSEN / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Nu är det gjort, nu har jag sett Federico Fellinis ”Det ljuva livet”, den som heter ”La dolce vita” på originalspråket, den som han fick Guldpalmen för 1960 och som jag varit på väg att se ända sen dess. Den med Anita Ekberg.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Att påstå att hon har en huvudroll är att ta i, hon är bara med i kanske tjugo minuter av den tre timmar evighetslånga speltiden. Den enda huvudrollen är Marcello Mastroiannis. Han spelar en skvallerjournalist och den fotograf han samarbetar med heter i filmen Paparazzo, så nu vet ni var den plurala varianten paparazzi kommer ifrån.

Men det är ändå Anita Ekberg som den glamorösa, magnifika Hollywoodstjärnan Sylvia som gjort filmen till den klassiker den är och alla känner till scenen där hon, iförd djupt dekolleterad sammetsklänning, vadar runt i Roms Fontana di Trevi tillsammans med den sköne Marcello. Urringningen och det blonda hårsvallet gjorde henne till alla italienska mäns drömkvinna, till Anitona, till Sveriges enda sexgudinna med världsrykte, till bystdrottningarnas bystdrottning i hård konkurrens med yppiga damer som Sophia Loren, Jayne Mansfield och Diana Dors.

Detta utspelade sig på den tiden då en gigantisk byst ansågs vara alla kvinnors, särskilt skådespelerskors, främsta och ofta enda, tillgång. Och då vi som var i början av tonåren fick eviga komplex om vi inte var tillräckligt utvecklade på den fronten. Alla män var, eller ansågs vara, rent sjukligt bröstfixerade, och därför kunde Fellini två år senare helt ogenerat låta Anita Ekberg ligga utsträckt på en jättelik reklamskylt med ett stort glas mjölk invid de sprickfärdiga behagen och med texten: ”Bevete piu latte”, ”Drick mer mjölk”. Filmen hette ”Boccacio 70” och jag försöker uppfatta tilltaget som satiriskt.

Men Anita Ekberg var inte bara intensivblonderad och försedd med mastodontbarm, hon var blixtrande snabb också, hade en sylvass replik när hon satte den sidan till.

Hon gifte sig i ganska rask följd med två amerikanska skådisar, bägge av muskeltyp, minst en av dem inte alldeles nykter alltid.

Sen ska hon ha haft ett längre förhållande med en av Italiens mest kända och rikaste män, Fiat-ägaren Gianni Agnelli. Trots att han då var gift med en prinsessa som hette Marella Caracciolo di Castagneto. 

Kedjorna på den nutidshistoriskt monumentala bysten rasslade.

Anita Ekberg bodde i decennier i Genzano söder om Rom, bland mandarin- och olivträd, med sina hundar och hjälpar och ständigt med ett glas vitt vin eller vodka i närheten.

Själv har jag fått träffa denna ytterst temperamentsfulla dam vid två tillfällen. Första gången sa hon bland annat, på sin här någorlunda översatta engelsk-italiensk-svenska:

– Flickorna nuförtiden, they look like they haven´t been fed enough. Själv vägde jag 60 kilo när jag blev Fröken Sverige 1951 och jag har då aldrig haft problem med vikten.

Andra gången sa hon:

– Feminism är nonsens as far as I´m concerned. Dio mio! Jag är verkligen ingen feminist, men feminin har jag alltid varit.

Och så kastade hon med lejonmanen så att de stora akvamarinerna i öronen hoppade och kedjorna på den nutidshistoriskt monumentala bysten rasslade.

Fast de som verkligen kände henne, som såg igenom manéren, de sa att det alltid rymdes en jordnära skånsk gräbba i den evigt krävande divan.

Hon avled för fem år sen, men ”La dolce vita” består för evigt och nu är den filmen avprickad på min privata bucket list.