Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Catarina Lundbäck

Skrattar bäst som skrattar sist

Fouad Saleh, 22, döms till livstids fängelse för tre mord. Foto: SVEN LINDWALL

Skrattar bäst som skrattar sist.

Låt oss hoppas att domen får de ännu yngre killarna – som sett upp till det mordåtalade kompisgänget – ser igenom Fouad Salehs leende och väljer en annan väg.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

De gungade in som till musik. Lite som artister som beträder scenen. Men det var ingen konsert utan en mordrättegång. De var inte musiker utan misstänkta mördare. Som log mot de yngre killarna på åhörarbänken.

De som fick blickar från de misstänkta mördarna nickade mot varandra, nöjda. Bekräftade.

Nu döms fem av dem för mord. Jag hoppas att domarna blir ett uppvaknande för de unga följare som, verkar det, bara väntar på få gå i deras fotspår. Följare som, med sin skeva verklighetsuppfattning och sina usla förebilder, är ett hot mot hela vårt samhälle om de inte hamnar på rätt spår.

De unga killarna verkade närmast dyrka mördarna.

I stället för att vara i skolan dök de upp i säkerhetssalen.

En man jag pratade med i pausen den dagen upplevde stämningen som så tät att man kunde skära i den med kniv. Han var rädd och undrade hur det kunnat bli så här. Hur det hade fått gå så här långt.

Jag kunde inte svara. Antingen för att ingen trodde att det kunde bli så illa så snabbt.

Ett av morden som Fouad Saleh dömdes för skedde vid Karolinska sjukhuset i Solna. Foto: / Alex Ljungdahl / Expressen

Det jag såg i säkerhetssalen i början av rättegången är talande för hur Sverige ser ut i dag. I våra utsatta områden gror en våldskultur som äter allt i sin närhet. Unga män hamnar utanför samhället utan möjlighet att ta sig in igen.

Det finns ingen hjälp att få. De konsumeras av våldsglorifieringen, är uppslukade av förebilderna på andra sidan lagen.

Lyckas vi inte få dessa killar att byta sida är vi körda. Då kommer våldsbrottsligheten att öka och bli ännu grövre än den redan är. Då får vi vanliga medborgare ge vika. Våldet kommer att krypa ännu längre ner i åldrarna.

Fouad Saleh och hans polare var övertygade om att deras manöver skulle lyckas. De skulle mörda det potentiella vittnet. Komma undan mordet utanför Karolinska universitetssjukhuset.

Mikael Chamoun bröt sig in hos mordoffren via altandörren, Fouad Saleh ska ha gått in via vanliga entrédörren. Vittnets fru stod i köket. Hon blev första offret. Fouad Saleh högg ihjäl henne. Ett angrepp, som enligt larmsamtalet tog två och en halv minut. När hennes man, vittnet kom hem och såg vad som hänt flydde han. Och kompisgänget efter. De hann ifatt mannen, slog honom till marken och högg honom till döds precis när polisen kom runt hörnet. Fouad Saleh lyckades fly. Men bara tillfälligt

I "det långa polisförhöret", som det hänvisas till i domen, erkände Fouad Saleh. Senare tog han tillbaka sitt erkännande. Istället påstod han att staten tagit över hans hjärna och beskyllde sin försvarsadvokat för att samtidigt vara en av åklagarna i målet. Ännu ett misslyckat försök att komma undan. Givetvis.

På hans kläder och hud hittades mordoffrens blod. Nu sitter han bakom lås och bom. På livstid. Tack och lov.

Jag hoppas att domarna mot Fouad Saleh, Mikael Chamoun och de andra vännerna kan bli ett uppvaknande för deras yngre följare. Att de kan se igenom Sahles breda leende, förbi masken som döljer hans misslyckande, och bestämma sig för att gå en annan väg.

En väg som inte slutar i våld, mord och elände.

LÄS MER: Kompisgänget döms för mord 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!