Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Catarina Lundbäck

Ingen tog Akis familj på allvar – nu är det för sent

I dag förlorade Aki Paasilas familj all chans till upprättelse. De anses inte längre vara brottsoffer. Johanna Möller är enligt hovrätten inte längre skyldig till anstiftan till mord.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Familjen har kämpat så hårt och så länge. Kämpat för att uppnå det som de anser vara rättvisa. Sen den dag Aki Paasila hittades drunknad har de misstänkt att Johanna Möller ligger bakom hans död. De tjatade på polisen att starta en mordutredning, men fick inget gehör. Det var först ett år senare när det skedde ytterligare ett mord på Granliden, det på Johanna Möllers föräldrar, som en förundersökning om anstiftan till mord öppnades. Familjens sår revs upp än en gång upp. Gravöppning, förhör och en pågående förundersökning. En balansgång mellan hopp och förtvivlan. Skulle de få svaret på vad som hänt? Upprättelse? Erkännas som de brottsoffer de ansåg sig vara och få den hjälp och de stöd de då var berättigade till? Det blev en lång utredning och till slut stod hoppet till alger. En liten organism som skulle bevisa att Aki Paasila inte drunknade i Hjälmaren där han hittades. Att han mördats. Men det räckte inte. Hovrätten ansåg inte att det var bevis nog för mord.

Jag har läst domen och ibland vore det inte dumt med lite sunt bondförnuft. Allt pekar rakt mot Johanna Möller, det anser även hovrätten, men den sista avgörande lilla pusselbiten saknas.

 

CATARINA LUNDBÄCK: Möller upplever att alla ville styra henne

 

Däremot skriver hovrätten klart och tydligt att Johanna Möller har låg trovärdighet och att hon vid flera tillfällen försökt få människor i hennes närhet att döda Aki Paasila. Bland annat föreslog hon att någon skulle tappa en soffa på honom och kort före hans död tecknade hon en stor livförsäkring på honom för att bara dagar efter hans dödsfall begära ut pengarna. Onormalt för en änka, tyckte försäkringsbolaget IF och vägrade gå med på begäran.

Aki Paasila, 42. Foto: PRIVAT / PRIVAT

Polisen däremot avskrev det hela som ett naturligt dödsfall, trots att familjen kämpade för att få i gång en mordutredning.

Men det är inte slut där. Hovrätten betonar att Johanna Möller ansågs bete sig “märkligt” när Aki Paasila försvann. Istället för att ge sig ut och leta ringde hon larmtjänsten. Och när kroppen hittas har hon inga frågor till polisen och beskrevs som “nollställd”.

 

CATARINA LUNDBÄCK: Johanna Möller krossade sin familj i ett slag

 

Trots familjens kamp för att få någon att lyssna går de bet. Ingen tar dem på allvar och nu är det för sent. Kanske hade utgången kunnat bli en annan om polisen tagit fallet på allvar redan från start?

Att familjen inte längre är brottsoffer orsakar enorma konsekvenser för familjen. Konsekvenserna som inte minst är känslomässiga. De har kämpat så länge. Slitits mellan hopp och förtvivlan.

Johanna Möller däremot har kämpat med en aldrig sinande glöd. Hon hävdar att hon är oskyldig. Det gör hon fortfarande. Och den här gången kom hon undan.

Jag förstår om familjen blir upprörd när de läser domen. Att Johanna Möller fortfarande är dömd till livstid hjälper inte dem. De står utan allt. Och det handlar så klart inte om skadeståndet, om pengarna. Det handlar om upprättelse och möjligheten att söka hjälp som brottsoffer, både ekonomiskt, praktiskt och psykologiskt. Nu är de, efter hovrättens dom, sörjanden som lidit mer än vad som är rimligt.

Kanske hade det hela kanske kunnat sluta annorlunda om polisen utrett dödsfallet som ett mord – som Aki Pasilaas familj stred för. Det får vi nog aldrig veta. Det vi vet är att det är oerhört viktigt för människor som upplever sig som brottsoffer att få den hjälp och stöd de behöver. Ett erkännande. Och att inte stå ensam i livets svåraste ögonblick.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!