Carl Bergqvist
Hur sanna SvD:s uppgifter är återstår att se. Oddsen är dock låga att det kommer att handla om ett hybridsystem för Försvarsmaktens framtida personalförsörjning där anställda soldater och sjömän kommer att kompletteras med värnpliktiga. Det är just snarlika system som återfinns i grannländerna Norge och Danmark, vilka inom Nato anses hålla mycket hög personell kvalitet.
Det har rått en bred missuppfattning att värnplikten varit avskaffad. I själva verket gjordes värnplikten endast vilande 2010 och den blev i samma veva också könsneutral. Det innebär att redan i dag kan såväl män som kvinnor mellan 18 och 47 år kallas in till tjänstgöring om regeringen ser ett sådant behov. Väljer regeringen att komplettera den frivilliga personalförsörjningen med en värnpliktskomponent, blir det alltså sannolikt med en betydligt högre andel kvinnor än tidigare.
När man diskuterar värnplikt nämns ofta en rad positiva bieffekter som anledning till att använda sig av värnplikt. Dessa ska man absolut inte förringa, men huvudskälet om värnplikten ska återaktiveras måste vara de militära behoven. Yrkesförsvaret har inte blivit den succé som dess tillskyndare målade upp det som i slutet av 00-talet.
Medeltjänstgöringstiden har legat strax över fyra år för de anställda, i stället för de sex år som hade krävts för att systemet skulle gå runt. Det råder inget tvivel om att soldater som är aktivt tjänstgörande i så många år blir oerhört duktiga. För att fullt bemanna ett sådant system i Sverige skulle det krävas att fyra procent av varje årskull ungdomar tog anställning i Försvarsmakten. Det är mycket höga siffror i en internationell jämförelse och i andra länder finns också helt andra förmåner för anställda soldater och sjömän jämfört med vad Sverige kan erbjuda.
Ser man till aptiten på att tjänstgöra i Försvarsmakten har många ungdomar varit nöjda med något år, vilket är just vad en värnpliktsutbildning kan erbjuda.
Det är också lätt att fastna i gamla spår när frågor av det här slaget diskuteras. Försvarets organisation i dag bygger i hög grad fortfarande på ett huvudsakligt fokus på internationella insatser. Det innebär till exempel att de stadsskytteförband som hade till uppgift att skydda Stockholm, Göteborg och Malmö avvecklades, trots att befolkningscentrum i dag utgör tyngdpunkten i krig.
Strid i bebyggelse är en av de svåraste stridsformerna. Det är dock ett exempel på en uppgift där förband med endast grundutbildning, enklare utrustning men god lokalkännedom kan nå samma eller bättre resultat än en högteknologisk och välutbildad motståndare. Exemplen på detta är många i modern tid. Det senaste är hur ryska och syriska förband gång på gång misslyckats att nå framgångar i Aleppo mot motståndare med god lokalkännedom.
Förhoppningsvis leder en återaktiverad värnplikt till att fler ungdomar får upp ögonen för de militära yrkena. Det är inte bara yrkena som soldat och sjöman som har haft det svårt sedan värnplikten gjordes vilande. Även med dagens lilla organisation har Försvarsmakten ett behov av att utbilda ca 200 officerare per år. De senaste åren har det dock bara gått att rekrytera runt 120 stycken, vilket leder problem på sikt. Just bristen på officerare blir det mest svåröverkomliga problemet om försvarsorganisationen behöver expandera i framtiden med hjälp av en än bredare värnplikt.
Det har gått så ringa tid sedan plikten gjordes vilande att den samhälleliga acceptansen inte lär ha hunnit försvinna. Den största utmaningen för en återaktiverad värnplikt kommer i stället att bli att åter ställa om Försvarsmakten till en bredare utbildningsorganisation.