Carl Bergqvist
Det ovanstående är bara en av flera mekanismer som man kan använda sig av för att uppnå vilseledning och påverkan. Vårt informationssamhälle med framför allt de sociala medierna, har närmast exponentiellt ökat möjligheterna för allt från företag, organisationer till statliga aktörer att påverka hur vi agerar.
Häromveckan var jag inbjuden till bokrelease för Stefan Olssons bok "Vilseledning", som handlar om rysk informationskrigföring. Vilseledning är en verksamhet som är lika gammal som kriget. Det är också en av metoderna för att uppnå det som benämns som reflexiv kontroll - att genomföra aktiviteter som leder motståndaren att frivilligt vidta åtgärder som i längden missgynnar denne.
Av de många exemplen rysk vilseledning som finns att tillgå, koncentrerar sig boken huvudsakligen på två. Det första är de små gröna männen på Krim och det andra är de ryska "humanitära konvojerna" till Östra Ukraina.
Dock är det inte bara militärt som vilseledning och reflexiv kontroll kan nyttjas, utan det är något som vi som privatpersoner idag är alltmer exponerade för. Annonser kan placeras med utseenden som riktiga nyhetsartiklar.
Rubriker som sätts för att öka reklamintäkter kallas för "klick-beten". Frågan är vad man ska kalla det när statliga tv-kanaler och "nyhetsbyråer" som ryska Sputnik använder sig av metoden.
Våra hjärnor fungerar så att de konstant väger ny information mot sådan vi redan tillgodogjort oss, vilket gör rubriksättning till ett kraftfullt verktyg. Genom att använda ett lämpligt format för att anpassa innehållet i en "nyhet" till sociala media kan man trigga ytterligare två psykologiska mekanismer för att du som mottagare ska påverkas. Det första är att vi som människor påverkas av vad våra vänner väljer. Deras val att dela något på sociala media ger oss en undermedveten kvalitetsstämpel av det en artikel eller länk förmedlar.
Vi människor är hellre en i kollektivet än ensamma. Det är en nedärvd överlevnadsinstinkt.
Den andra mekanismen är att när vi klickar på en länk så har vi gjort en aktiv handling och därmed mer benägna att acceptera det som möter oss. De enskilda mekanismerna är dock långt ifrån säkra att uppnå sitt syfte med att påverka oss, men tillsammans och över en längre tid är möjligheterna goda att uppnå påverkan.
Krig vinns inte på slagfältet utan genom att en aktör bryter den andra aktörens vilja att uppnå sin mål, defensiva eller offensiva. I det är vilseledning en framgångsfaktor och informationskrigföring ett effektivt redskap. Förr handlade det om att först och främst påverka media och beslutsfattare eftersom befolkningen var svårare att nå ut till. I dag sitter vi alla, beslutsfattare som privatpersoner, med direktkanaler rakt in till oss genom internet och sociala media.
Det gör att det nu är vi själva som måste kunna försvara oss mot desinformation, vilseledning och annan informationskrigsföring oavsett om den är kommersiell, statlig eller från till exempel terrorgrupper som IS.
Nu har du läst hela krönikan och sett att innehållet ger en helt annan bild än rubriken. Ändå kommer du som läser omedvetet att fortsätta brottas med att rättfärdiga det du först läste. Så fungerar vårt undermedvetna. För dem som bara läser rubriker eller ingressen som rullar förbi på sociala media, finns det än mindre hopp.