Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Carl Bergqvist

Vilka värderingar vill vi försvara?

Vad skulle hända om en främmande makt anföll Sverige? En vanlig svensk, fångad på gatan, gav följande svar i Nyheterna i TV4 i oktober:

- Det skulle nog gå jättedåligt. Men jag är inte så mycket för att vi krigar, så jag tycker det är bättre att vi bara lägger oss.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Komplicerad insats i Mali

I januari beger sig cirka 250 svenska soldater i väg till Mali för att delta i FN-insatsen MINUSMA.

Förbandet är mycket kvalificerat och välutbildat, men det kommer ändå att bli en komplicerad insats där farorna inte bara utgörs av de terrorgrupper som härjar i landet, utan även sjukdomar och de stora avstånden. Hittills har drygt 30 FN-soldater stupat i Mali samt 10 franska soldater i landets egen operation där.

 

KÄRNVAPENSÄKERT I RYSSLAND

I Sverige aviserade regeringen nyligen bildandet av ett säkerhetsråd vars mandat och former ännu är oklara.

Annat är det i Ryssland där man på måndag inviger det nya kärnvapensäkra militära ledningscentrum som ska leda och koordinera alla myndigheters agerande under allt från kriser till kärnvapenkrig.

 

PUTIN UPPVAKTAR

Två intressanta områden att hålla ögonen på för säkerhetsutvecklingen i Europa är det kommande valet i Moldavien och utvecklingen i Serbien.

Moldavien har i dag parlamentsval och detta avgör om man ska fortsätta i riktning EU eller den ryska handelsunionen.

Serbien som också varit på väg mot EU har under hösten flitigt uppvaktats av Ryssland med bland annat besök av president Putin och gemensamma militärövningar i Serbien.

Nyhetsinslaget gjordes apropå en opinionsundersökning där 84 procent av de tillfrågade sade sig ha lågt förtroende för svensk försvarsförmåga.

Egentligen är resultatet inte så konstigt eftersom fokus i försvarspolitiken sedan millennieskiftet varit internationella insatser och inte det nationella försvaret.

Citatet ovan fångar dock kärnan bakom försvar, försvarspolitik och säkerhetspolitik. Vilka värden är egentligen värda att försvara och till vilket pris?

Förmodligen är vi många som är överens om att våra svenska samhällsvärderingar och vår livsstil är viktiga, värdefulla och något som vi vill kunna uppleva även i framtiden och ge kommande generationer.

Om man nu utgår från frågan att ett annat land skulle vilja angripa Sverige, torde det också vara så att det landet inte alls delar våra värderingar. Krig händer inte för att båda sidor är överens. Jag ser det därför som högst tveksamt att de värderingar vi i dag har och de friheter som vi tar för självklara i så fall skulle överleva. Istället skulle vi bli påtvingade någon annans vilja.

Min erfarenhet är att våra första- och andragenerationens invandrare i högre grad kan relatera till detta än personer vars släkt i många generationer bott i Sverige.

Låt gå för att det med största sannolikhet inte kommer att ske något enskilt väpnat angrepp på Sverige. Att vi skulle dras in i ett krig samtidigt som våra grannländer är något mer sannolikt än att ett angrepp skulle riktas enbart mot Sverige.

Risken att vi utsätts för påtryckningar med stöd av militära medel är dock betydligt högre och är faktiskt sådant vi redan i dag ser tecken på.

Den "ryska påsken" 2013 är en sådan händelse som är känd för allmänheten.

En annan är det nyligen offentliggjorda simulerade angreppet mot den danska politikerveckan på Bornholm i juni, vilket ska ha skett med skarpladdade flygplan.

Någonstans går gränsen för att hot med militära maktmedel kombinerande med andra påtryckningar blir för obehagliga för att de ska gå att nonchalera. Den enda utvägen blir då att böja sig för någon annans vilja om man inte är redo att ta konflikten för sina värderingar. Att påtvinga någon annan sin vilja med våld eller hot om våld kallas i vardagstal mobbning, men är också det yttersta syftet med krig.

Tyvärr är internationella relationer inte alls reglerade på samma sätt som det svenska samhället, utan bygger i stället på den starkes rätt mot den svages möjlighet att ensam eller med stöd av andra försvara sig.

Frågan blir därmed hur vi ser på våra medmänniskors och grannars rätt att uttrycka sina värderingar och göra sina egna ställningstaganden.

Är det verkligt viktigt för oss att man i Baltikum får leva ett demokratiskt samhälle motsvarande vårt? Eller vore det bara en smula beklagligt om de plötsligt inte kunde göra det? Livet går ju trots allt vidare ändå. Är det att ställa upp för alla människors lika värde och rätt att uttrycka sina åsikter när man skriver en insändare i tidningen, men själv inte är villig att göra något mer konkret än så?

Det är här den svenska försvarsdebatten måste ta avstamp. Det samhälle jag lever i och de värderingar jag säger mig stå för – vad är de egentligen värda för mig?