Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Carl Bergqvist

Viktigt att vara först på Gotland vid en konflikt

Wiseman skriver om beslutet att ha militär närvaro på Gotland. Foto: Johanna Lundholm

Dagens besked om permanent militär närvaro på Gotland är den senaste i en rad händelser som markerat den negativa osäkerhet som betecknar omvärldsutvecklingen under sommaren.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

För några veckor sedan initierade Ryssland ytterligare en stor beredskapsövning utan att i förväg annonsera den. Sådant agerande skapar osäkerhet och både krigen i Georgien och Ukraina föregick av liknande övningar.

Vi fick också en påminnelse om allvaret i närområdet i och med USA:s vicepresident Bidens besök i Sverige den 25 augusti. Med destination Moskva betonade Biden att svenskt territorium är okränkbart.

Besöket genomfördes också samma dag som den ryska övningen offentliggjordes. Vad som inte framkom i svenska medier var Bidens besök i Lettland i direkt anslutning till besöket i Sverige. Det var också koncentrationen av ryska förband i närheten av Lettland som oroade flera Nato-länder.

I förra veckan kom ambassadör Krister Bringeus utredning om Sveriges militära samarbeten. I denna konstaterade han bland annat att Sverige vid en konflikt i närområdet skulle dras in i denna och att Gotland har en särskilt utsatt position. I händelse av ett krig utgör Gotland ett område som kan användas för att påverka andra aktörers möjligheter att röra sig i och över Östersjön.

Gotland är därför typexemplet på ett område där det gäller att vara först. Det var inte en aspekt som försvarsbeslutet 2004 tog hänsyn till när det avvecklade all militär närvaro på ön.

Nu korrigeras detta av att man från och med i dag kommer att rotera militära förband på ön för att hålla närvaro till dess att stridsgrupp Gotland finns uppsatt i enlighet med förra årets försvarsbeslut. Det övergripande syftet med ett försvar är att inte behöva använda det. Ett militärt angrepp ska vara en så oattraktiv lösning att det aldrig är ett handlingsalternativ för en annan aktör. Närvaron blir därmed säkerhetspolitiskt dämpande.

Vid en djupare säkerhetspolitisk kris kan också militära förflyttningar riskera att ses som provocerande och fördjupa krisen. Genom att i det här fallet etablera en permanent närvaro på Gotland desarmeras den problematiken i förväg och förenklar redan svårt politiskt beslutsfattande i en kris.

Vi går nu dessvärre mot en tid av internationell osäkerhet i och med det amerikanska presidentvalet. Det är en period som historiskt utnyttjats av andra stater eftersom administrationen har lägre legitimitet till dess att den nya presidenten installerats. Blir valresultatet omtvistat, kommer sannolikt viljan vara fortsatt låg att fatta beslut med stor internationell påverkan.

Skulle Donald Trump vinna valet kvarstår också osäkerheten i hur det kommer att påverka amerikanska säkerhetsgarantier till både allierade i Nato och partnerländer såsom Sverige. Då är det inte dumt att redan nu vara etablerad på Gotland. Förmågemässigt är det en lång väg kvar till det som fanns där innan 2004.

Den kvarstående frågan är att om omvärldsläget blivit så osäkert att den permanenta närvaron på Gotland måste tidigareläggas med över ett år - finns det i så fall fler delar av förra årets försvarsbeslut som behöver anpassas?