Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Carl Bergqvist

Värnplikt - men då för försvarets behov

Värnplikt eller yrkesförsvar? Det finns flera lösningar - men grunden för personalförsörjningssystemet borde vara försvarets behov, även om det finns goda spin off-effekter för samhället, skriver Carl Bergqvist.Foto: Joel Thungren/Försvarsmakten/Sw

Sedan regeringen i höstas tillsatte en utredning om Försvarsmaktens personalförsörjning, har det blivit mycket debatt kring värnplikt. Det har utvecklat sig till en starkt polariserad debatt.

Den ena extremen utgörs av extremliberaler som anser att all plikt är slaveri, medan den andra extremen ser värnplikt som en lösning på alla samhällets sociala problem, där försvarets behov är underordnat.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

VECKANS WISDOMSTre sätt att lösa personal till försvaret

Yrkesförsvar

Bygger helt på frivillighet. För dagens organisation krävs att cirka fyra procent av varje årskull ungdomar genomför militär utbildning och tar anställning på hel- eller deltid eller går till Hemvärnet.

Problemet har varit att få soldaterna att stanna de sex år som krävs för att få ekvationen att gå ihop. Vid behov av ökad organisation blir det svårt att rekrytera då fyra procent är en internationellt mycket hög siffra.

Värnplikt

Vilande och könsneutral sedan 2010. Gav en större bredd i samhället än anställda soldater, men svårt att motivera varför endast några få procent av varje årskull ska tvingas. Stor fördel fanns i att hela krigsförband utbildades i stället för att nya soldater roteras in efterhand. Vad som fällde värnplikten var praxisen att värnpliktiga inte skulle sändas på utlandsinsatser utan att anställas separat.

Hybridsystem

En lösning som nu utreds och som finns i Norge sedan flera år. Lika otänkbart som yrkesförsvar förr var av politiska skäl, har värnplikt varit de senare åren. Ett hybridsystem skulle kunna kombinera de bägge systemens fördelar. Dock blir svårigheten för Försvarsmakten att återupprätta en ny utbildningsorganisation, både personellt och logistiskt.

Att värnplikten var en smältdegel i samhället bevittnade jag själv under lumpen. Många är också de "klassresor" som gjorts då en ung man ur arbetarklass, utan militära ambitioner, plötsligt blivit intresserad av att bli officer och gått hela vägen upp till försvarets toppskikt.

Det finns många aspekter på värnpliktsfrågan, men ska man ge sig på att väga för- och nackdelar måste man först avgränsa 00-talets värnpliktsutbildning. Den tidens värnplikt var enbart ett sätt att få fram frivilliga till utlandsstyrkan enligt dåvarande uppdrag till Försvarsmakten. Till skillnad från tidigare, krigsplacerades inte dessa soldater i någon större utsträckning.

 

Huvudargumentet mot värnplikt har varit att soldaterna inte skulle klara den moderna stridsmiljön eftersom de skulle vara för dåligt utbildade. Jag ställer mig tveksam till det. Ungdomar som växer upp i dagens påstått komplexa tekniska miljö hanterar också komplexa system bättre än tidigare generationer, på samma sätt som tidigare generationer gjort med sin teknik. Jag tror heller inte att danska, norska eller finska värnpliktiga soldater är sämre än de svenska anställda soldaterna.

Färdighet är en funktion av övning, men ingenstans spenderar anställda soldater varje dag med övning och med deltidsanställda soldater, som i dag ska utgöra huvuddelen av personalen, förlitar man sig också på regelbundna repetitionsövningar.

Före jul fick jag mejl från en lumparkompis som nyss gått med i Hemvärnet och de granatkastarförband som nu sätts upp. Han berättade lyriskt om utbildningen och avslutade: "Skönt att se att gamla vpl-soldater sköter sig så bra. Plutonen skjuter minst lika bra om inte bättre än yrkessoldaterna. Först till skott och bra träffbild men något långsammare." Mina egna erfarenheter från lumpen när vi övade med "repgubbar" var liknande.

Mycket snabbt återfann "repgubbarna" gamla färdigheter och var bättre än oss unga som inte var färdigutbildade.

 

Oavsett om man har ett värnpliktssystem eller anställda deltidssoldater, är en av de största styrkorna just de övriga kompetenserna som tillförs från det civila livet. Soldaten är inte bäst precis efter avslutad utbildning, utan efter ett antal år ute i det civila och efter repetitionsövning.

Den finniga 19-åringen har efter några år helt andra kompetenser och referenser än den som bara levt i grönt.

Det är här jag också upplever svagheten i det svenska officerssystemet med en helt militär, om än akademisk utbildning. I Försvarsmakten har endast ett fåtal yrkesofficerare en civil examen. I utlandet är det ofta närmast motsatta förhållanden och med erfarenheter från både svensk och brittisk högre militär utbildning ser jag en tydlig skillnad. Den civila kompetensbredden är också en av reservofficerarnas stora styrkor. Just de breda kompetenserna är det som bygger ett starkt lag och det som ger flexibilitet och styrka när utmaningarna är av sådant slag man aldrig mött tidigare.

Grunden för personalförsörjningssystemet måste dock vara försvarets behov, även om det finns goda spin off-effekter för samhället. De tre tänkbara lösningarna - ett fortsatt yrkesförsvar, en återaktiverad värnplikt (som sedan 2010 faktiskt omfattar bägge könen) eller en hybridlösning - har alla det gemensamt att kvalitet uppnås genom att personalen övas och repetitionsutbildas. Därmed blir alla lösningar dyrare än i dag - om de ska fungera.