Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Carl Bergqvist

Sverige borde sätta robotkrigets regler

Under det första världskriget debuterade flera nya vapensystem, men inget gav lika revolutionerande följder som flyget och erövrandet av den tredje dimensionen för krigföring. I Sverige deltog för första gången flyg i en militär övning 1914, under världskrigets första år. Det dröjde dock två år innan det första militära flygförbandet upprättades, och ända till 1926 innan Flygvapnet blev en egen försvarsgren.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Veckans wisdoms – Offset-strategierna

First offset strategy
Vid slutet av andra världskriget stod det klart för USA att man aldrig skulle kunna stå emot Sovjetunionen rent numerärt. I stället var det kärnvapen som blev lösningen. Kärnvapnen skulle kunna slå ut massarméer utan att man själv behövde förfoga över en motsvarande numerär soldater och materiel. Försprånget höll inte många år och kalla kriget kom sedan att kännetecknas av en kapprustning i kärnvapnen.

 

Second offset strategy
Under 70-talet stod det klart att USA inte heller på kärnvapenområdet skulle kunna överträffa Sovjetunionen. Warszawapaktens styrkor var dessutom tre gånger så stora som Natos, varvid även ett konventionellt underläge fanns. Här blev lösningen att utveckla det som i dag är standard i väst – stealthteknologi, precisionsstyrda vapen och ledningssystem. De senaste åren har dock Ryssland och Kina kommit ikapp.

 

Third offset strategy
I och med att precisionsbekämpning och fjärrstyrda vapen i dag är standard världen över, dessutom i numerärer som väst har svårt att möta, har utvecklingen av den tredje offsetstrategin inletts. Tonvikten ligger här på robotisering, artificiell intelligens och cyberkrigföring. Frågan är hur länge ett sådant försprång kan hållas – och till vilken kostnad.

Sedan dess har nya militära revolutioner inträffat, men med undantag av kärnvapnen har inget fått samma betydelse som flyget – till nu. Idag befinner vi oss mitt i den första fasen av krigföringens robotisering. Den trend som rått sedan stenåldern, att minska den egna risken genom att bekämpa fienden på distans, tar nu ytterligare ett steg genom att människan plockas bort ur riskzonen.

Samtidigt ser vi en parallell utveckling med cyberstridsmedel. Krig förs inte längre bara kinetiskt eller i psykologiska sfären, utan även i cyberdimensionen. Vi kan se att cyberkrigföring i dag kan få fysiska effekter, som till exempel neutraliseringen av de iranska kärncentrifugerna genom datorviruset Stuxnet. Likaså kan fysisk påverkan få effekter i cyberdimensionen, som när en okänd prickskytt slog ut ett ställverk som strömförsörjde delar av Silicon Valley.

 

Det är lätt att förledas att tro att tekniska försprång varar för evigt. Det gör de absolut inte. Med dagens accelererande spridning av teknologi befinner vi oss nu i en teknikutvecklingsfas där till och med lågteknologiska gerillor och terrorgrupper i många fall är mer teknologiskt utvecklade i sin krigföring än västmakter. I Syrien eldleds nu granatkastare från 40-talet med appar till smartphones och surfplattor, och kan ge träff i målet på andra skottet. För fem år sedan hade detta fortfarande varit förbehållet mer teknologiskt avancerade västländer. GPS-systemet som en gång var en militär västlig överlägsenhet är nu ett vapen mot ursprungslandet USA. Samma trend ser vi inom drönare och fjärrstyrda flygande system.

I USA kallas den tilltänkta motstrategin The Third Offset Strategy och kommer i hög grad att kretsa kring robotisering och artificiell intelligens. Målbilden: på 2030-talet ska den fiende som vill amerikaner något ont ”först behöva slå sig igenom en armé av robotar innan han kan skada den första människan”. Infanterisoldaten, som alltid varit den mest utsatta på slagfältet, ska inte längre behöva riskera livet. Frågan är dock hur robotar ska kunna interagera med civilbefolkning i till exempel humanitära interventioner?

 

Det är en teknologisk utveckling Sverige inte kan blunda för – och som Sverige egentligen är mycket väl lämpat att ta en tätplats i. Få länder har samma täthet som Sverige vad avser hushållsrobot som dammsuger, klipper gräs och skurar. I andra europeiska länder, där hushållsnära tjänster är billigare till följd av lägre skatt på arbete, är detta ett helt okänt fenomen. Egentligen är det en förestående samhällsrevolution vi bevittnar.

Samtidigt är Sverige ett lågt utvecklat land vad gäller militär robotisering och cyberdimensionen. Sverige var tio år efter med att formera ett flygvapen, trots att det var en utveckling alla kunde se. Det har nu gått sex år sedan det första västlandet formerade ett cyberkommando. Likväl har varken Sverige eller en rad andra länder vågat ta det steg alla vet måste tas förr eller senare.

Till sist är det också nu, innan teknologin fått total överhand, som det gäller att modernisera den humanitära rätten. Som medlem av FN:s säkerhetsråd och med spjutspetskunskaper inom robotisering är Sverige väl skickat att ta initiativ till att reglera användningen av artificiell intelligens för militära ändamål. Det är också en chans som inte bör försittas.