Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Carl Bergqvist

Säkerhetspolitiken i Sverige är frånåkt

Risk för nya dåd. Risken finns att terrordåden i Bryssel veckan kommer inte vara det sista attackerna, skriver Expressens krönikör Carl "Wiseman" Bergqvist". Foto: Ketevan Kardava/AP/TT
Stefan Löfven uttryckte i Aktuellt efter dåden i Bryssel att det inte går att förhandla med IS. Foto: Sara Strandlund

För andra gången på ett halvår har IS slagit till mot Europa med omfattande terrordåd. Risken är överhängande att det inte är sista gången.

Enbart i Storbritannien har man lyckats förhindra sju terrordåd det senaste året och Europas säkerhetstjänster har blivit allt bättre på att upptäcka och förhindra terrordåd. Sådant är lätt att glömma när man ser vad som händer de gånger då terrorister trots allt lyckas i sina uppsåt.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Veckans Widoms

Diplomati

Grunden i internationella relationer är att stater talar med varandra och uppnår samförstånd och kompromisser. Vid kriser, konflikter och krig är diplomatin fortfarande det centrala medlet, både för att etablera internationellt stöd, men också för att kommunicera krav på motståndarsidan.

Militär

Militära medel är den hårda kärnan som enligt gammalt talesätt utgör en förlängning av politiken, oavsett om det rör ingripanden från det internationella samfundet eller mellanstatliga konflikter. Trenden under 1900-talet har varit att detta medel tagit en alltmer underordnad roll och utgjort hävstång till de övriga.

Ekonomi

Det ekonomiska maktmedlet kan användas på flera sätt. Ett är som påverkansmedel i form av till exempel sanktioner. Ett annat sätt är uppnå påverkan genom investeringar eller bygga stabilitet genom exempelvis bistånd.

Information

Det fjärde medlet är att påverka genom information. Här skiljer det mellan stater i hur man ser på användandet av information. Vissa stater som Ryssland och Kina använder information mycket aktivt för att understödja i uppfyllandet av säkerhetspolitiska mål.

I Sverige har vi kunnat glädja oss åt att Säpo har reducerat hotnivån, vilket skedde några dagar innan det avslöjades att en lista på 22 000 IS-anhängare läckt ut.

Dagens hotbild är sannolikt mer komplex än vad den någonsin varit. Parallellt med terrorhoten mot Europa finns en ruptur i den europeiska säkerhetsordningen orsakad av ett Ryssland som försöker bekämpa sina inre demoner genom ett aggressivt agerande på den internationella arenan. Utöver dessa hot finns EU:s inre slitningar, där migrationskrisen orsakad av konflikter i Europas randområden, har gett ny energi till tidigare centrifugalkrafter.

 

Sammantaget ställer detta stora krav både på Sveriges ekonomi, det svenska samhället och därmed också den säkerhetspolitik som ska trygga svenska intressen. Blickar man tillbaka drygt tio år rådde fullständig politisk enighet om att Sveriges och säkerhet bäst tryggades genom att genomföra insatser i konfliktområden så att dessa konflikter inte skulle få efterverkningar på vår egen och Europas säkerhet.

I dag är som sagt Europa hårt drabbat av terrorism med rötter utanför Europas gränser. Den interna konflikten i Syrien har spridit sig till Irak och orsakat mycket stora flyktingströmmar till Europa som fått likaledes stor påverkan på EU:s och Sveriges ekonomi. Risk föreligger nu att konflikten kan få vidare spridning till Turkiet med katastrofala följder. Söder om Medelhavet har det sönderfallande Libyen också blivit en transitpunkt för migrationsströmmar till Europa och en attraktiv alternativbas för IS.

Det råder inget tvivel om att stabilisering av dessa konflikt- och krisområden ligger i Sveriges absoluta strategiska intresse med den inverkan de fått på både vår egen ekonomi och säkerhet, liksom Europas. Under 90-talets Balkankrig tog Sverige en mycket aktiv del för att stabilisera läget men i dag är de säkerhetspolitiska insatserna jämförelsevis blygsamma.

I Afghanistan, varifrån en stor del av Sveriges asylsökande kommit, finns i dag en militär mentorsinsats om 50 personer och cirka en miljard kronor ges årligen i bistånd. I kurdiska Irak finns en militär utbildningsinsats om cirka 35 personer och förra året gavs 200 miljoner kronor i bistånd. Sverige har sedan tidigare valt att inte delta i den militära insatsen mot IS i Syrien och biståndet till Syrien uppgår till cirka 300 miljoner kronor.

 

EU samlar sig nu för att förbereda en militär insats under italiensk ledning till stöd för den libyska regeringen, men Sverige har ännu inte visat något intresse att ingå i denna. Inte heller utgår något bistånd till Libyen enligt Sidas hemsida. Den största militära insatsen i dag finns nu i Mali, vilket kan te sig märkligt med tanke på den direkta påverkan övriga konfliktområden har på både svensk och europeisk säkerhet.

När statsminister Stefan Löfven framträdde i en intervju i Aktuellt kvällen efter attackerna i Bryssel uttryckte han att det inte gick att förhandla med IS utan att det enda som hjälpte var våld. Till en del har han rätt, men samtidigt måste militära insatser kombineras med stabilisering av samhället i de konfliktområden varifrån problemen härrör.

När man jämför de åtgärder Sverige vidtagit och vidtar med europeiska säkerhetspolitiska situationen, är det tydligt att den svenska säkerhetspolitiken har blivit frånåkt. Sverige måste nu förstärka och samordna sina säkerhetspolitiska medel för att motverka de påfrestningar som föreligger. Konsekvenserna kan annars bli mycket värre än vad vi kan föreställa oss.