Carl Bergqvist

Så fungerar inte Nato – det vet Lavrov också

Rysslands utrikesminister Sergej Lavrovs uttalanden till DN har väckt stor uppståndelse och det är ett budskap med flera mottagare, inte bara svenska.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Till att börja med har vi i Sverige ett problem med att medier har svårt att se igenom säkerhetspolitiska uttalanden, utan i stället okritiskt återger dem. Visst är det av stor vikt att återge exakt vad makthavare säger, men det bör sättas i en kontext i stället för att medier låter sig användas som en högtalare.

Ett exempel ur DN-artikeln är utsagan att med ett svenskt medlemskap skulle ”svensk militär infrastruktur vara underställd Natos högsta kommando”. Så fungerar inte Nato och det vet Lavrov också. Medlemsländerna behåller full kontroll över sina egna resurser och inte minst vad som är i det egna landet. Däremot rimmar utsagan mycket väl med de argument som brukar framföras av svenska Nato-motståndare. Ett annat exempel är hur Lavrov utnyttjar missuppfattningen om svensk neutralitet. Lavrov är väl medveten om att Sverige inte är neutralt, och heller inte har någon möjlighet eller avsikt att vara det genom EU-medlemskapet och vår egna solidaritetsförklaring till grannländerna. Det underlättar dock hans budskap till den svenska publiken och problemet är återigen att han inte blir motsagd eller får några motfrågor.

DN-artikeln var för rysk del också mycket vältajmad. Den publicerades nämligen samma dag som man i Finland presenterar en ny utredning om Nato-medlemskap. Lavrovs besked att ett svenskt Nato-medlemskap skulle medföra ryska militära åtgärder, var i lika hög grad riktad till Finland. Den finländska utredningen slår fast att Finlands säkerhet skulle stärkas av ett Nato-medlemskap samordnat med Sverige, men att förbindelserna med Ryssland skulle temporärt förvärras för att sedan återgå till normalläge.

Slutligen finns det också en annan tilltänkt mottagare av Lavrovs uttalande, nämligen Natos svagare medlemsstater. I Nato finns i dag 28 medlemsländer och de har inte alla samma syn på Ryssland eller vad som är värt att försvara. Eftersom alla beslut i Nato fattas med konsensus, krävs det att alla 28 medlemsländer ska vara överens för att nya medlemmar ska accepteras. Det är också precis samma beslutsordning som krävs när Nato ska göra en insats för länder som inte är medlemmar, till exempel det stöd som både Sverige och Finland hoppas på i händelse av ett förestående krig i Norden. Det är också de tveksammare länderna som Lavrov försöker påverka med detta uttalande, liksom ett annat som gjordes i går där han talade om att ”ett fåtal russofobiska länder” i Nato försöker diktera alliansländernas politik.

För Ryssland är det högt prioriterat att Sverige och Finland stannar utanför Nato, vilket märks inte minst av täckningen i ryska medier av Lavrovs uttalanden. Det läget ger Ryssland en mycket högre handlingsfrihet i händelse av en konflikt i Norden, eftersom det skulle ta veckor för Sverige och Finland att som icke-medlemmar få militärt stöd. Det ger tid till att påverka både Sverige och Finland att fatta för Ryssland gynnsamma beslut, samtidigt som Nato får svårt att förstärka sina medlemsländer i Baltikum. Hoten om att förstärka Rysslands militära närvaro i Östersjön är inget tomt hot. Det är inte ens nytt. Det har Ryssland gjort kontinuerligt sedan landets upprustning påbörjades 2009. Såväl 2015 som 2016 har Östersjöområdet varit ett av ett fåtal särskilda fokusområden för upprustningen. De kryssningsrobotar som omtalas i artikeln finns till exempel redan i St Petersburgsområdet med räckvidd till Stockholm och basering i Kaliningrad övades redan vintern 2014. Att utsagorna inte överensstämmer helt med verkligheten, spelar mindre roll eftersom de förstärker budskapet för mindre insatta.

Den svenska regeringen agerar helt rätt när såväl statsministern, utrikesministern och försvarsminister snabbt går ut bemöter Lavrovs påtryckningsförsök genom att betona att det är Sverige och inget annat land som beslutar om svensk säkerhetspolitik. Min bedömning är dock att detta kommer regeringen att få anledning att göra ytterligare gånger under våren inför riksdagsbeslutet om värdlandsavtalet.