Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Carl Bergqvist

Positivt besked, hög signaleffekt

Foto: Johan Lundahl/Combat Camera/Försvarsmakten

De nordiska försvarsministrarnas debattartikel är menad att sända en stark signal till omvärlden. Publiceringen just i går kväll i Aftenposten lär inte ha varit en slump. Den 9 april markerar 75 år sedan Danmark och Norge anfölls av Tyskland och något nordiskt samarbete av det slag som nu planeras, fanns inte då.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Ministrarna inleder tydligt med att de åtgärder som nu föreslås är ett resultat av den ökade osäkerhet som skapats av det ryska agerandet i Ukraina och mot sina grannländer. Ser man bara till de närmaste två åren, kan man konstatera att utöver kriget i Ukraina har Ryssland hotat vissa av de nordiska länderna med kärnvapen samt övat anfall med bombflygplan både mot Sverige och den danska motsvarigheten till Almedalsveckan.

 

Det ökade utbytet av underrättelser och luftlägesinformation från radar ökar förvarningen och beredskapen i alla länderna. Danmark, Norge och Island har redan ett sådant samarbete tack vare sina NATO-medlemskap, men för Sverige och Finland är samarbetet av stor vikt. En ytterligare defensiv åtgärd är de stora internationella flygövningar som ska hållas mer frekvent i Norden. Alla fem länder är helt beroende av internationellt militärt stöd för sin egen överlevnad i händelse av ett krig. Strävan efter att öka samarbetet inom flygövningar är ett tydligt resultat av detta förhållande, då flygstridskrafter är den första förstärkningen som kan komma.

Ryssland kommer sannolikt att reagera negativt på beskedet från ministrarna, även om ett nordiskt samarbete inte är en så stor sak för Ryssland som det vore om Sverige och Finland blev NATO-medlemmar. Trots att de föreslagna åtgärderna är defensiva av sin natur kommer de att framhållas av Ryssland som offensiva, på samma sätt som den svenska ubåtsjakten i Stockholms inre skärgård i höstas framställdes i ryska media som hotande hela Östersjöregionens ekonomiska utveckling. Det som kommer att väcka den kraftigaste reaktionen är flygövningarna med omfattande medverkan från andra länder. Till våren hålls en stor flygövning i norra Norge, Sverige och Finland, vilket sannolikt kommer att rendera i kraftig kommunikation från Ryssland. Övningen har varit planerad sedan 2013 och kommer att omfatta ca 100 flygplan. Som jämförelse kan nämnas den oannonserade stora ryska beredskapsövningen i mars som omfattade 80 000 man och drygt 200 flygplan och helikoptrar. Det är sannolikt också därför som försvarsministrarna i sin artikel betonar att det inte är Rysslands retorik som är avgörande, utan hur landet agerar och att det nu råder en ny normalbild i relationerna. Denna nya situation föranleder ett ökat nordiskt samarbete.

 

Men samarbete ersätter inte på något sätt egen förmåga och trots att ministrarnas besked är positivt, får man inte glömma bort ansvaret för det kommande svenska försvarsbeslutet. I det sista stora svenska försvarsbeslutet år 2004 halverades det svenska försvaret till dagens storlek och till dagens mycket utspridda lokalisering. Försvaret tryckte då i sitt underlag på att den mycket utspridda och tunna organisation som gällt sedan dess, skulle innebära svårigheter att upprätthålla den territoriella integriteten. I riksdagsbeslutet konstaterades också att om ett försämrat omvärldsläge skulle inträffa, skulle det krävas flera successiva riksdagsbeslut för att återta en förmåga att försvara landet mot ett väpnat angrepp.

Någonstans där står det svenska försvaret fortfarande. Riksdagsbeslutet 2009 gav Försvarsmakten uppgiften att åter planera för att försvara Sverige – men med samma organisation som 2004 endast skulle användas för internationella insatser. Målsättningen med det nya försvaret kunde endast intas i den takt ekonomin medgav – inte omvärldsutvecklingen. Tyvärr verkar den nuvarande regeringen ha övertagit den förra regeringens prioritering, eftersom man endast erbjuder försvaret 800 miljoner kr/år, där försvaret begärt 4 miljarder kr/år för att täcka de allvarligaste bristerna från 2009, och där fristående bedömare menar att det skulle krävas 6 miljarder/år för att uppfylla det förra beslutet – taget långt innan kriget i Ukraina och Rysslands aggressiva ton mot sina grannländer.

 

Hur viktigt det än är med ökat samarbete så är det just bara samarbete och ingen kedja är starkare än dess svagaste länk. I Sverige verkar nu försvarsbeslutet i en mycket allvarlig tid bli både underfinansierat och försenat sedan regeringen och oppositionen inte kan komma överens. Dessutom verkar inget parti vara berett att finansiera ens det förra försvarsbeslutet. Det är också en signaleffekt till omvärlden, som den svenska politiken bör betänka.

 

LÄS OCKSÅ: Svåra beslut är alltför lätta att skjuta upp

LÄS OCKSÅ: Tågade in i Skandinavien – trupper marscherade i Danmark utan att möta motstånd

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!