Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Carl Bergqvist

Oavsiktlig eskalation är den stora risken

ÖB:s uppgifter vid gårdagens försvarspolitiska seminarium i Almedalen att ryska flygplan fällt facklor på ett mycket aggressivt sätt mot svenska flygplan förvånade mig.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det beskrivna agerandet är förenat med stor risk att åstadkomma skador på andra flygplan och helt i strid med den internationella etiketten för att upprätthålla god flygsäkerhet.

Vid fredstida övningar gäller i de flesta länder stränga regler vad avser fackelfällning. Endast facklor som helt förbränns innan de når marken får fällas över land. Facklor som lämnar rester får endast fällas över avlysta skjutområden och avspanade havsområden. Dessa facklor är stora som ståltermosar och lämnar flygplanets fällanordning i hög hastighet i syfte att snabbt haka av värmesökande robotar. Sugs en fackla in i en jetmotor är det till exempel stor sannolikhet för att motorn slås sönder.

Det finns ingen rimlig anledning att fälla facklor på det här viset annat än för att visa att man inte bryr sig om vad omvärlden anser. Skulle en svensk flygvapenpilot uppsåtligt ha agerat så här hade vederbörande sannolikt blivit avstängd. Vi ser i dag en trend med ryska provokationer i luftrummen över Östersjön, Svarta havet och även Stilla havet. Man uppträder med föga respekt för flygsäkerhet, oavsett om det rör andra länders flygvapen eller civil flygtrafik och det rör sig knappast om enskilda piloters initiativ. Rysk militär är i nästan lika hög grad som sina sovjetiska föregångare tillämpare av kommandostyrning, det vill säga att initiativ är ingenting som tas på lägre nivåer utan all verksamhet genomförs på beslut av högsta nivå.

Där västerländska stridspiloter har stor vana och befogenhet att i strid själva ta initiativ, välja mål och hur striden ska genomföras, var de sovjetiska helt i händerna på markbunden strids- ledning som kommenderade allt från tillslag av radar till höger- och vänstersväng. Systemet lever i mångt och mycket kvar och gör sannolikheten låg att det i dag skulle röra sig om olyckshändelser eller enskilda initiativ.

Den stora faran med ageranden såsom dessa är oavsiktlig eskalation, då en olyckshändelse kan leda till kraftiga diplomatiska förvecklingar. Historiskt har turen varit med oss. 1995 var världen nära ett kärnvapenkrig när rysk luftbevakning identifierade en norsk forskningsraket som en amerikansk kärnvapenrobot.

Händelsen gick så långt att president Boris Jeltsin till och med gavs väskan som kontrollerar de ryska kärnvapnen innan falsklarmet identifierades. Sommaren 1985 havererade en sovjetisk Su-15 efter att under luftstridsliknande förhållanden följt efter en svensk spaningsviggen. Den svenske piloten tröttnade och gjorde en undanmanöver till lägsta höjd, varvid det sovjetiska flygplanet med sämre aerodynamik än Viggen inte kunde klara manövern utan gick i havet.

Med dagens spända läge i Östersjön skulle det kunna vara ödesdigert om ett svenskt flygplan havererar till följd av att ha fått en rysk fackla i motorn, eller om en rysk Su-27 krockar med ett signalspaningsflygplan. Att få fram vad som egentligen hänt blir mycket svårt och risken för eskalation är överhängande. Det bästa sättet att minimera riskerna är att Ryssland anammar det uppträdande och den flygsäkerhet som är standard i övriga världen - och som man dessutom tidigare förhållit sig till.

Carl Bergqvist är major i flygvapnet och Jas-pilot samt driver bloggen Wiseman's Wisdoms. Han skriver i Expressen som privatperson, inte som företrädare för Försvarsmakten.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!