Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Carl Bergqvist

Guldstjärna till departementet – men Sverige måste se upp

Peter Hultqvist på Twitter?

Man måste ge försvarsdepartementets beredskap i sociala medier en guldstjärna. Under förmiddagen dök försvarsminister Peter Hultqvist upp på Twitter. Kontot började snabbt följa svenska journalister och fick följare ur samma krets. Det tog dock inte ens en timme till dess att försvarsministerns pressekreterare Marinette Radebo gick ut och dementerade kontots autenticitet.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vid första ögonkastet såg kontot säkert korrekt ut med dess text om ”Official Twitter account”. Vid närmare syn kunde man se att försvarsministern stavades utan ö och välkommen utan ä. Vem som ligger bakom det falska kontot går inte att bevisa, men det är intressant att notera trenden med ett ökat antal informationsoperationer mot svenska försvars- och säkerhetspolitiska intressen i takt med EU:s och Sveriges engagemang i Ukraina och det svenska intresset för Nato.

I januari publicerades ett falskt brev från Bofors till försvarsdepartementet i en tysk tidning för medborgarjournalistik. I brevet talades om leveransen av svenska Archerhaubitsar till Ukraina. Brevet, skrivet på tafflig engelska, kunde dock snabbt avfärdas av försvarsdepartementet.

I förra veckan dök ett nytt falskt brev upp. Denna gång skrivet av chefsåklagare Tora Holst till justitieminister Morgan Johansson om att det inte skulle gå att avbryta utredningen av svenska krigsförbrytare i Ukraina. Återigen publicerades brevet på en sida för medborgarjournalistik och figurerade senare i ett reportage i en rysk tv-kanal.

För Ryssland står det långt upp på dagordningen att hålla Sverige och Finland utanför Nato och i stället ha länderna kvar som mer lätthanterliga och påverkbara enskilda stater. Att det svenska intresset för Nato togs upp som separat punkt i det ryska utrikesministeriets pressträff förra veckan, vittnar om att frågan nu ökat i vikt på den ryska regeringens agenda.

De ovan listade exemplen är förhållandevis harmlösa och lätta att avslöja, men när stora värden står på spel i det säkerhetspolitiska spelet, så ökas också energin som läggs på att förvissa sig om en gynnsam utgång.

När Ukrainakrisen var som djupast förra året dök en rad avlyssningar upp med syfte att kompromettera nyckelpersoner. En var ett samtal mellan EU:s dåvarande höga representant för utrikesfrågor, Catherine Ashton och den estniske utrikesministern.

Ett annat var avlyssningen av dåvarande polske utrikesministern Radoslaw Sikorski. Sikorski, med sin hårda linje mot Rysslands agerande i Ukraina, var vid tillfället tippad att ta över efter Ashton, men utmanövrerades helt av avlyssningen. I stället valdes den mer Rysslandsliberala italienska utrikesministern Federica Mogherini att efterträda Ashton.

Jag skulle därför inte bli förvånad om vi framöver kommer att få ta del av anonyma avlyssningar av svenska politiker som är aktiva i Nato-debatten.

Mobiltelefoner och trådlösa nätverk är mycket lätta att avlyssna och av den anledningen är sådan utrustning förbjuden i utrymmen i Försvarsmakten där känsliga samtal förs, och känsliga mejl krypteras. Det nyliga exemplet med hur Hillary Clinton som utrikesminister sände topphemlig e-post på sin privata mejlserver förskräcker. Jag kan bara hoppas att svenska politiker är mer medvetna och att man tagit lärdom av det som drabbade Ashton och Sikorski.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!