Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Carl Bergqvist

Försvaret behöver många fler kvinnor

GRABBIGT. När det blivit svårare att rekrytera till försvaret är det framför allt kvinnor som det bllvit färre av.. Foto: pressens bild
Foto: Peter Hoelstad

Innan millennieskiftet var det ingen som kunde tänka sig att det någonsin skulle bli svårt att rekrytera till försvarsmaktens yrken. Det skötte sig närmast självt. Många av de som då gjorde värnplikten upptäckte att de kunde tänka sig en framtid inom försvaret, och vissa av dem som tidigare tänkt sig en militär yrkesbana kom på andra tankar.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Just nu läser jag Sveriges högsta militära utbildning. Med mig går Anna, Sveriges enda kvinnliga stridspilot sedan yrket, som det sista i Sverige, öppnades för kvinnor. Anna var en pionjär som fick sina vingar 1991, vilket innebär att på 24 år har vi inte lyckats få fram mer än en enda kvinnlig stridspilot (dock några helikopterpiloter). Hösten 2014 inledde en koalition av stater flyganfall mot IS snabba framryckning i Syrien och Irak. Förenade Arabemiratens insats leddes av major Mariam Al Mansouri, landets första kvinnliga stridspilot av fyra, sedan landet tillät kvinnor i yrket 2007. Hur kan ett land som ligger på plats 115 i rankningen över jämställdhet med hästlängder slå Sverige som ligger på plats 4?

En bidragande orsak bör vara att det blivit allmänt svårare att rekrytera till försvaret sedan värnplikten 2010 lades vilande.

Där det förut inte fanns några problem att fylla officersutbildningarna med sökande flera gånger om, har det de senaste åren inte ens gått att fylla antalet utbildningsplatser. Där de sökande tidigare genom värnplikten provat på det militära livet samt också prövats och värderats under månader för sina ledaregenskaper, kan nu officersutbildningen bli det första mötet med försvarsmakten. Den som vill bli sjöofficer har till exempel inte längre per automatik någon sjövana och kan efter utbildningen upptäcka att det där med sjön inte var något som passade.

På sikt uppstår också allvarliga kompetensproblem då det i princip krävs att alla som i dag utbildar sig till officerare och stannar kvar i organisationen, även går vidare till de högre chefsnivåerna. Det håller varken urvals- eller kompetensmässigt.

En av de skarpaste chefer jag har haft är Stefan som från första början aldrig hade någon tanke på att bli officer. Han hade ingen annan livsplan än att bli "knegare" så fort lumpen var avklarad. Han trivdes dock så bra i lumpen att han sökte till officer. I dag har han varit chef på några av Försvarsmaktens mest ansvarsfulla positioner och arbetar därtill som kunglig adjutant. En livsresa som aldrig hade skett utan värnplikten och ett exempel på en typ av människor som Försvarsmakten i dag har svårt att locka.

Ett annat exempel är att det förr sågs som fostrande och status i överklassen för sönerna att bli reservofficerare. Det var ett ledarskap man gärna ville ha med sig in i företagsvärlden. Lumpen, därefter reservofficersutbildning och sedan universitet. Sålunda bodde jag ett tag på samma lucka som en adlig, ung man med adress Strandvägen, en rad andra killar och tjejer, och även "en värsting" vilket fungerade utmärkt. Men genom att reservofficerssystemet tyvärr reducerats kraftigt, och värnplikten ligger vilande, har även den grupp Strandvägssonen företrädde kommit att minska.

Om nu värnplikten ska återtas, såsom regeringen diskuterar, kommer den att omfatta både män och kvinnor eftersom detta ingick i samma lagstiftning som lade värnplikten vilande. Även om denna värnplikt i hög grad kan bygga på frivillighet, med tanke på det ringa antal tjänstgörande som krävs, är jag övertygad om att den är bra för såväl samhället som Försvarsmakten. Försvarsmakten behöver kompetens från alla hörn av det svenska samhället och samhället behöver också kompetenser från Försvarsmakten. Problemen med Försvarsmaktens rekrytering och folkförankring kommer inte att lösas till fullo av en återupptagen värnplikt, men den kommer att bidra till lösningen.

Olika vägar mot officersyrket

Foto: Patrik C Österberg All Over Pre

Pilot

I mångas ögon ett självrekryterande yrke, men "Top Gun-årens" ansökningstal är sedan länge borta. För några år sedan, när läget var som värst, fanns bara 12 sökande till 10 platser när den ordinarie ansökningstiden gick ut. I dag är läget bättre, men chanserna att bli stridspilot har sällan varit högre för de sökande än i dag och detsamma gäller helikopterpilotutbildningen.

Foto: Roger Vikström

Officer

Medan stridspilot och helikopterpilot är militära yrken till vilka man antas direkt, anställs övriga officersyrken numera genom en bred antagning där befattning och placering avgörs under officersutbildningens gång. Den i dag treåriga utbildningen är i sin helhet betald, precis som de övriga, och ger högskoleexamen. Som alternativ finns specialistofficersutbildningen som är på ett och ett halvt år.

Reservofficer

Reservofficersutbildningen ska nu efter många år i dvala, återupptas. Antingen genomför man utbildningen mot officer eller specialistofficer, vilket avgör utbildningens längd. Den som redan har en civil akademisk examen har ett försteg mot att bli reservofficer. Som reservare tjänstgör man sedan ett antal dagar eller veckor per år och har i övrigt ett vanligt civilt arbete.