Carl Bergqvist
Robotförråd i bergrum var tömda och såldes i vissa fall till privata intressen. Drivmedelsanläggningar uppgrävda, liksom oändliga mil telekabel för kommunikationer. De underjordiska ledningsplatserna plomberades med jord och betong så att ingen skulle kunna ta sig in i dem. Det sista arbetet på att återställa området till det skick det befann sig i innan basen anlades slutfördes strax innan den ryska ockupationen av Krim. Andra perspektiv är att detta skedde fem år efter kriget i Georgien, fyra år efter det försvarspolitiska inriktningsbeslutet 2009 och några månader efter det ryska övningsanfallet på Sverige långfredagen 2013.
I dag är Sverige ett år in i ett nytt försvarsbeslut. Målet är nu att försöka återta så mycket nationell försvarsförmåga som möjligt av det som avrustades i försvarsbesluten 2000 och 2004.
Det blir svårt, eftersom konsekvens-beskrivningen av försvarsbeslutet 2004 talade om att det skulle krävas flera på varandra följande försvarsbeslut för att återta den förmåga som avrustades.
Ett av delmålen med dagens försvarsbeslut är att försöka återta det krigsbassystem vars sista avrustning skedde 2013. Landningsbanor finns det gott om i Sverige, men det är värre med ammunitions- och drivmedelsförråd, skyddade uppställningsplatser för flygplan och telenät.
Vad har Sverige då lärt av historien och de tidigare försvarsbeslut som i dag framstår som i bästa fall naiva, i sämsta fall ett självskadebeteende? Inte mycket verkar det som. Trots det allt sämre omvärldsläget där Sverige befinner sig i ett av Europas starkaste friktionsområden så gör det inte avtryck i svensk politik.
I närtid ska till exempel regeringen fatta beslut om tillstånd till byggande av en vindkraftpark om 500-700 turbiner i Hanöbukten. En utbyggnad av svensk elproduktion är även den en säkerhetspolitisk fråga. I det här fallet är den dock inte av sådan säkerhetspolitisk vikt att den motiverar den mycket kraftiga inverkan som det kommer att få på marinens framtida möjligheter att öva, då kraftverken avses byggas mitt i ett av marinens mest använda skjut- och övningsområden. Det är svårt att se hur försvarsbeslutets målsättning om återtagande av nationell försvarsförmåga genom ökad övningsverksamhet ska kunna verkställas med reducerad tillgång till skjutfält.
Tillståndsbeslutet om vindkraftverken är liksom nedläggningen av krigsflygbaserna exempel på den typ av beslut som aldrig går att backa. Ett annat liknande beslut som ska tas till hösten rör radiofrekvenser för totalförsvaret (militär, blåljusmyndigheter och andra aktörer). Där är Post- och Telestyrelsen nu på väg att auktionera ut även de frekvenser som av MSB identifierats som väsentliga för att i framtiden kunna säkerställa kommunikation vid krissituationer.
Vid stormar, bränder, elavbrott och även sabotage dör mobilnätet inom timmar, medan FM-nätet med längre räckvidder klarar sig bättre. Dagens Rakel-system har i jämförelse mer begränsad räckvidd och klarar inte heller att skicka bilder och data. Här står återigen valet mellan förhoppningar och inkomster å ena sidan och beredskap å den andra. Är man säker på att Sverige aldrig mer kommer att drabbas av saboterade radiomaster, skogsbränder eller dylikt är valet lätt.
Lika lätt är också valet om man vill ha en beredskap för att just kunna hantera sämre tider med normal funktion i samhället. Ett exempel på genomtänkta beslut är att den strategiskt viktiga hamnen i Kappelshamn på Gotland nu köps av Fortifikationsverket.