Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Varför pratar ni högt i mobilen på ett fullsatt tåg?

Gud vill ju inte att människor ska prata i sina mobiler hela tiden, det var därför han skapade sms, skriver Britta Svensson. Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL / /IBL
´ Foto: Colourbox

Det finns två sorters människor:

De som åker tåg utan att prata i mobilen.

Och de som babblar hela tiden.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I veckan gjorde jag en resa som innefattade de flesta färdsätt i Sverige: stadsbuss, flygbuss, flyg, Swebus, privatbil, lokaltåg, regionaltåg, X2000 och tunnelbana. Kanske missade jag något sätt att ta sig fram.

Men jag upplevde i alla fall starkt att det är en enda sak som definierar om färden blir behaglig, eller åtminstone uthärdlig, eller inte. Allt styrs diktatoriskt av den lilla, men mycket mäktiga gruppen mobilbabblare.

Ni vet vad jag talar om.

Det sitter och står 40 personer i den främre delen av en proppad buss i rusningstrafik, alla är tysta och förmodligen djupt plågade av den eviga vintern, stressen som väntar på jobbet och privata bekymmer. Alla vill bara komma fram så smärtfritt som möjligt.

”Heeej!!! Jag sitter på bussen!!!”

En entusiastisk röst skär genom den fuktblöta atmosfären. En kvinna (det är oftast det, men långt ifrån alltid) har svarat på ljudskrällen i form av en gammaldags telefonsignal som skakat sönder den hänsynsfulla tystnad som alla hittills visat varandra.

Kvinnan i fråga fortsätter sen med att berätta hur mycket hon kräktes i lördags (jo, har hänt), hur illa hon tycker om sina arbetskamrater, eller så bara mal hon på i all oändlighet om ingenting. Det som kännetecknar en mobilbabblare är personens oförmåga att avsluta ett telefonsamtal i rimlig tid.

När alla plågade öron runtomkring uppfattar att samtalet äntligen är på väg att ta slut, inleder mobilbabblaren den utdragna processen att genom en lång rad meningslösa repliker gå mot att lägga på luren. Något hon absolut inte tänker göra i förtid av hänsyn till omgivningen.

 

LÄS MER: BRITTA SVENSSON: Hur ska Christoffer orka fortsätta jobba som polis? 

 

Jag hoppas verkligen att de som kommunicerar med andra på det här sättet inte samtidigt klagar på för stor arbetsbörda, begynnande utbrändhet eller samtidens för höga krav på kvinnor.

För mobilbabblarens slöseri med tid och energi är häpnadsväckande. Dessutom finns ju i andra änden en annan som babblar på likadant. Som omkringstående i ett litet, slutet rum på buss, tunnelbana, spårvagn eller tåg går det inte att undvika att höra minsta lilla ord.

Förstår mobilbabblaren det? 

Jag vill knacka personen i fråga på axeln och säga: alla andra här har en mobil, alla andra här avstår från att prata i den.

För det är ju det märkliga i de här situationerna. 39 personer avstår från att prata i sin mobil när de är instängda med andra i en buss. Vad får nummer 40 att babbla på så hejdlöst? Vad tänker en mobilbabblare?

 

LÄS MER: BRITTA SVENSSON: Ingen hjälpte Ebbas pappa – nu måste Löfven lyssna 

 

Efter min långa dag på allmänna färdmedel funderade jag länge på det. Kan man röntga en mobilbabblares hjärna och få fram ett svar? Det vore intressant.

Proppad tågvagn, kl 19.05 en tisdag kväll. Fyra människor som inte känner varandra är hopfösta runt ett bord i salongen. Skrällsignalen ljuder. Med en blick av triumf svarar denna ganska unga kvinna med hög röst. Och inleder sen ett meningslöst samtal som vi andra tvingas uppfatta varje nyans av.

Det är ju inte ett misstag. Inte en gammal människa som inte är van vid mobiler. Inte en nybliven mobilägare som inte förstår hur högt hon pratar. Utan en person som med vett och vilja har bestämt sig för att just här, i denna situation och på denna plats, ska hon visa alla att hon minsann pratar i sin telefon när hon vill.

Det är ett väldigt besynnerligt beteende.

Gud vill ju inte att människor ska prata i sina mobiler hela tiden, det var därför han skapade sms. Människor sms:ar, ber att få ringa tillbaka, går undan om de måste ta ett samtal.

Men en i varje buss, i varje tågvagn, vill till varje pris trumpeta ut sina meningslösheter till andra. Kan ni inte höra av er till mig, och förklara varför? Varför babbla i mobilen på ett fullproppat tåg?

Telefonterror 1

Vi sitter på SJ:s tåg X2000 mellan Stockholm och Göteborg. Det ringer ständigt i en mans telefon. Steg för steg går det upp för oss övriga 47 personer i den proppfulla vagnen att mannen jobbar i ett företags kundtjänst och helt enkelt svarar alla som ringer till denna, medan han sitter på tåget.

 

Telefonterror 2

Det har tydligen varit en blöt fest i lördags. Den unga tjejen i tunnelbanevagnen går igenom det som hände med sin kompis, i detalj. Efter 20 minuter av detta går en kvinna fram och skriker: "vi vill inte höra mer om hur du kräks!". Luren läggs på och tjejen stirrar oberört ut genom fönstret.

 

Telefonterror 3

Det är fullt i tyst avdelning på SJ. Skådespelerskan Tina Leijonberg sitter några säten bort. En man pratar högt i sin mobil, och bryr sig inte om mina arga blickar. Då reser sig Tina upp, går fram till mannen och förklarar vänligt men bestämt vad som gäller. Mannen tystnar direkt. Heja Tina, kan du inte hålla kurser i konsten att döda mobilbabblare?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!