Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Britta Svensson

Svensson: Vem är han, Nerijus Bilevicius?

Vem är han, Nerijus Bilevicius?

Han som gråter över en kattunge, men inte över Lisa Holm?

Han som ser helt förstörd ut, men ihärdigt nekar till det fasansfulla mordet?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Den åtalade 35-åringen är för det mesta mycket kontrollerad i rättssalen. "Han stirrar på den gröna stolen framför", som vår tecknare Helén Rasmusen säger.

Helt stilla, eller också vaggar han fram och tillbaka. Man ser sällan hans ögon. De flammade till i går när professor Niklas Långström, expert på sexualbrottslingar, pratade om sadistiska gärningsmän med fantasier om att kontrollera och utsätta en person för "ganska specifika saker". Nerijus Bilevicius tittade plötsligt ut över åskådarna, och viskade sen med sin advokat. Extrem aktivitet från en man som knappt rört sig på hela dagen.

 

Han grät förstås när grannen berättade om kattungen. Det finns en överraskande beredvillighet hos flera i omgivningen på Kinnekulle att framhålla hur trevlig Nerijus Bilevicius är, fast när man utfrågas lite mer noggrant visar det sig att man egentligen inte kände honom.

Tårarna började rinna på Nerijus Bilevicius när ett kvinnligt vittne berättade om hur han tagit hand om en kattunge. Hans gråt tog fart när vittnet påstod att polisen som grep Bilevicius hade sparkat till kattungen. "Den skrek till väldigt mycket".

Det kom inga tårar från den åtalade när rättsläkaren beskrev hur Lisa Holm, 17, hade blivit hängd. Eller när en kvinnlig polis på ett skakande sätt berättade hur hon hittat den döda flickan i ett klädskåp.

 

Tidigare har Nerijus Bilevicius gråtit när hans dotter, som han enligt egen utsago inte träffat på väldigt länge, kommit på tal. Om han skulle vara skyldig så är en mördares kalla tårar i rättssalen inget ovanligt. De brukar komma när den som kan vara omåttligt brutal mot andra tycker synd om sig själv.

Professor Niklas Långström gav en osminkad bild av en typisk sadistisk sexualbrottsling. Han beskrev en gärningsman som en längre tid haft fantasier och som en dag agerar ut det han planerat.

– Det är inte en stundens ingivelse. Det finns en viss förberedelsefas. Det kan handla om veckor och månader av upptrappning av de sexuella fantasierna.

Offret kan väljas slumpmässigt. Av förövarna har ganska många arbete, partner, barn.

 – Det är inte extremt utslagna personer. Inte heller allvarligt psykiskt sjuka.

Jag tyckte att pusselbitarna föll på plats när Niklas Långström beskrev tillbakadragna personer, upptagna av sex, med viss psykisk ohälsa och ofta jobb som hantverkare och chaufförer. Jag tänkte på Hagamannen Niklas Lindgren och Englas mördare Anders Eklund.

 

Vi känner alltså till den här sortens brottslingar. Ändå svindlade tanken flera gånger i sal 5 även under fjärde rättegångsdagen. Jag kan fortfarande inte riktigt ta in att Lisa Holm mördades på det här fruktansvärda sättet.