Britta Svensson
Efter att ha letts av två 40-talister med gammaldags patriarkal utstrålning, Sören Gyll och Michael Treschow, fick Svenskt näringsliv 2007 en kvinnlig ordförande, chipsdrottningen Signhild Arnegård Hansen. Hon följdes av jämnårige 60-talisten Kenneth Bengtsson från Ica.
Förra året tog Jens Spendrup, född 1944, över.
Visst ska vi alla jobba till 75, och man ska inte diskriminera folk efter ålder. Men det kan väl knappast ha varit aktuellt att utse en 70-årig kvinnlig föredetting att efterträda två 15 år yngre slitvargar?
Men en man som Jens Spendrup kan alltid räkna med att kvoteras in i de sammanhang där han får lust att delta. I det här fallet borde Svenskt näringslivs medlemmar stått emot frestelsen. Ekoredaktionen och Monica Saarinen visste vad de gjorde när de satte honom i intervjustolen. Den sittande fågeln sa alla de förväntade dumheterna med högdragen, väl modulerad stämma.
Nu har valrörelsen fått sin korkade kapitalist.
När Jens Spendrup var 25 år fick han jobb i sin pappas företag. Han blev vd när pappan dog. Kontrasten är slående mot till exempel hans vice ordförande Anna-Lena Bohm som slet hårt i olika företag innan hon tog över som vd för callcenterföretaget UniGuide.
Spendrup sa nedlåtande om henne och andra "att det är bra med fler kvinnor. Historiskt så har inte kvinnorna ägnat sig så mycket åt företagande". Jag tänkte på tv-serien "Fröken Frimans krig", om vilket enormt motstånd kvinnor mötte när de ville starta eget för 100 år sedan. Varför inte i stället framhålla den?
Svenskt näringslivs ord-förande behöver inte vara feminist. Men han eller hon måste förstå och kunna resonera kring de feministiska frågeställningar som är aktuella. Annars rycker kvotering till bolagsstyrelser allt närmare.
Och varför inte? På frågan om anledningen till att det ser ut som det gör i dag beror på att det inte finns fler kompetenta kvinnor svarade Jens Spendrup "ja".
Sanningen verkar snarare vara att det är inkvoterade inkompetenta män som är problemet. I alla fall i Svenskt näringsliv.