Britta Svensson

Svensson:  Sahlins svar på reportrarnas frågor sänker henne

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Gud, vad trött jag är på alla lögner om Mona Sahlin. Varför är det så många som inte vågar se henne för vad hon är?

Nu har hennes före detta pressekreterare Mikael Romero skrivit boken "Tobleroneaffären - varför Sverige aldrig fick en kvinnlig statsminister". Han svarar själv på frågan i en debattartikel i Aftonbladet med titeln "Om Mona Sahlin hade varit man skulle hon ha blivit statsminister".

Tror han på det själv?

I en "faktaruta" skriver tidningen att det man väljer att kalla "Tobleroneaffären" började 7 oktober 1995:

"Expressens Leif Brännström avslöjar att Mona Sahlin, då vice statsminister, felaktigt har använt regeringens Eurocard-kort för privata inköp på Konsum i Ektorp. Summan: 266,10 kronor".

Det är bara ett fel med detta. Det är lögn.

Vem som helst kan glutta i till exempel Mediearkivet och se att detta datum satte Leif Brännström i gång hela affären genom att skriva följande:


"Mona Sahlin har använt regeringens kontokort för privata inköp, bland annat kläder. Flera gånger nyttjade hon kontokortet för att ta ut pengar från bankomater".

Han skriver att hon betalat tillbaka beloppet, 10 895 kronor.

Man kan tycka vad man vill om riktigheten i att massmedia grävde fram och avslöjade Mona Sahlins härva av felaktigt användande av tjänstekortet, obetalda räkningar, parkeringsböter och ärenden hos kronofogden i ett läge då hon lanserades som Social-demokraternas nästa statsministerkandidat.

Men man måste ha väldigt dåliga argument för att det var fel, om man hela tiden måste ljuga om vad tidningarna verkligen skrev.

Alla intresserade av sanningen kan läsa Expressens artiklar av Leif Brännström och Ingvar Hedlund mellan 7 och 12 oktober 1995 om Mona Sahlins kontokortsaffärer.

Där finns inte ett ord om Toblerone, Konsum i Ektorp eller summor som 266 kronor och tio öre.

Det är andra, högre, summor och andra inköp. Och det är Mona Sahlins svar på reportrarnas frågor som sänker henne som  politiker.


Hon spräcker sitt fram tills dess helgjutna varumärke som strävsam, ärlig och jordnära småbarnsmamma, en vanlig människa som värnar om de utsatta.

Hennes svar är nonchalanta och arroganta, och avslöjar ett slarvigt förhållande till pengar. Hon säger att hon ser det privata användandet av tjänstekortet som "förskott på lönen". Hon svarar på frågan varför det tog så lång tid för henne att betala tillbaka: "Vad spelar det för roll när jag betalar?"

På frågan varför hon låter räkningar gå till kronofogden svarar hon:

- Det kan man väl göra. Har du aldrig gjort så med räkningar?

Man kan ju fråga sig hur långt politiskt liv till exempel Fredrik Reinfeldt hade haft med sådana svar när han var  statsministerkandidat.


Under en presskonferens den 16 oktober håller Mona Sahlin själv upp kvittot, som ingen hittat tidigare, på 266 kronor och tio öre från Konsum i Ektorp, och säger att hon även köpt blöjor och Toblerone med regeringskortet.

Två dagar senare bestämmer riksåklagaren att en förundersökning ska inledas mot Mona Sahlin därför att det finns misstanke om brott. Den läggs ner tre månader senare.

Där har ni lätt kollade fakta om Mona Sahlins dåvarande affärer. Det går alldeles utmärkt att beundra henne trots dem.

Men sluta med att ljuga, tack.