Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Svensson: Ofattbart brutalt, och olagligt

Det är ofattbart brutalt, och olagligt.

Den del av kroppen som ska vara till glädje och njutning görs till ett smärtande sår.

Könsstympning är verklighet för många flickor i Sverige, och det måste stoppas.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I våras intervjuade jag kvinnokämpen och aktivisten mot hedersvåld Sara Mohammad, 42. Jag har känt henne länge, men vi har aldrig pratat om könsstympning. Nu skulle jag fråga om hon själv var utsatt. Du kanske inte vill prata om det, sa jag.

Hon inte bara ville. Hon krävde att få berätta om det, och att jag skulle lyssna.

- Jag visste att det skulle bli min tur någon dag. Jag hade lyssnat på min mor och hört henne prata med andra mammor. Att om en kvinna inte är omskuren blir vattnet hon rör vid smutsigt, maten hon lagar blir smutsig.

Hon var sex år gammal när hon fick följa med sin mamma till en bekant som också hade en dotter. De små flickorna hölls fast, och utan bedövning eller desinfektion fick de klitoris avskuren med ett gammalt rakblad av en kvinna som hade detta till sin uppgift.

Det hände i irakiska Kurdistan på 70-talet.

Är det annorlunda nu, i Sverige? Vi har ju haft stora informationskampanjer mot kvinnlig könsstympning, och har en tuff lagstiftning.

Det är bara ett halvår sedan som jag hörde talas om en flicka som efter sexualundervisningen i högstadiet söker upp skolsköterskan och undrar om det är något fel på henne. Hon ser inte alls ut därnere som bilderna i boken. Skolsköterskan upptäcker att hon är könsstympad. En flicka i nedre tonåren.

I Sverige, i dag.

Så jag vet att problemet fortfarande är aktuellt. Ändå rör journalisten Annica Hessers artiklar från Norrköpings Tidningar om, sätter ett nytt och smärtsamt fokus.

När man ställde frågan i Norrköping, hittade man en hel skolklass med stympade flickor.

Det är inte konstigt att det blir så. Den sociala kontrollen och grupptrycket är inte något som finns i den stora världen, i ett Sverige där vi tycker att könsstympning är något av det mest barbariska man kan utsätta ett barn för.

Den finns i det lilla, i familjen, i släkten, i grannskapet, i skolan. Om en flicka med kroppen intakt är omgiven av andra flickor som könsstympats klarar hon inte att stå emot pressen. Då blir det hon som är fel.

Det behövs starka människor som Anissa Mohammed Hassan, 40, född i Somalia, som arbetar mot könsstympning på länsstyrelsen i Östergötland. Hon utsattes själv som barn, berättar hon för Annica Hesser. I Östergötland har man hittat ett sätt med hälsosamtal i skolan som gör att man upptäcker de drabbade flickorna.

Att slippa ett stympat underliv är en mänsklig rättighet. Det finns inget förhandlingsutrymme alls för den som vill utsätta sitt barn för det. Det är nödvändigt att se verkligheten om denna brutalitet för att kunna stoppa den.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!