Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Politikernas spel gör mig uppgiven

Partiledarna i Expressens partiledardebatt före valet. Men spelet partilederna sinsemellan fortsätter. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Foto: STINA STJERNKVIST/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: OLLE SPORRONG
Det politiska spelet går ut på att lägga skulden på någon annan – den andra ska se dum ut. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT

Det politiska spelet har gått för långt.

Obs: då menar jag inte politiken.

Utan själva spelet.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag är urusel på spel. Jag gör min grej, och klarar inte av att ha koll på andras. Jag kunde slå min mormor Rosa i kinaschack, sen tog det stopp.

När vi spelade fyrmanswhist på rasterna i högstadiet blev min kompis Anne-Marie irriterad på att jag varken hade koll på hennes spel eller motståndarnas. Jag spelade ut det kort som var bäst för mig, omedveten om alla andra.

Eftersom jag inte fattar spel, gillar jag inte spel. Jag tycker det framstår som utstuderat, kallt, beräknande och oärligt.

Därför tycker jag inte om det politiska spel som pågått efter valet.

Jag ser inte ett uns av uppriktigt politisk engagemang, ärlighet eller respekt för väljarna i det. Bara makthunger, tasksparkar, egoism och en allt överskuggande vilja att framstå som den smartaste spelaren som kan lura skjortan av alla andra.

Denna inbillade smartness tycks dra i väg med deltagarna så till den grad att de inte förstår hur spelet framstår för oss andra.

Dag efter dag rapporteras, inte om hur Sveriges problem ska lösas, utan om olika utspel. Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt gör ett utspel om att Stefan Löfven ensam ska bilda regering. M-ledaren Ulf Kristersson nobbar L-ledaren Jan Björklunds utspel om en budgetöverenskommelse med S.

– Nu är det mycket fokus på det politiska spelet, kommenterar Carl Bildt.

Statsvetaren Anders Sundell säger till Expressen:

– Det är ett spel och man vill få det att framstå som att de andra förstör.

Den senaste nyheten är att SD har ”en maktplan som bygger på ett delikat rävspel i flera iskalla drag”. Det låter precis som min strategi när jag vann i kinaschack mot mormor.

 

LÄS MER: Jimmie Åkessons iskalla drag mot Ulf Kristersson 

 

Annars är jag som sagt urusel på spel. När det kom till kärlek, brukade olika väninnor tala om hur jag borde ha gjort för att fånga den och den killen. Jag var helt oförmögen. För mig fanns det bara två lägen, antingen var jag intresserad, och då visade jag det, eller så var jag iskall, och det kunde jag inte dölja en sekund.

Kanske är inte alla andra vanliga väljare lika naiva som jag. Jag blev helt chockad när jag läste Eva Franchells bok ”Väninnan – rapport från Rosenbad” om hennes tid som medarbetare till Anna Lindh.

Den ger en skakande bild av maktspelet i Socialdemokraternas inre. Det som överraskade mig var kylan i spelet. Jag trodde att politiska poster handlade om passion och engagemang för sakfrågorna.

Men så har jag också alltid trott att jobbet som journalist handlar om att skriva den bästa artikeln. En gång hade jag en chef som försökte hjälpa mig och upplysa om maktspelet på en redaktion. Det gick aldrig in.

Jag kan inte med det sättet att se på världen. Politikernas spel gör mig uppgiven. Mitt förtroende för dem eroderas, och kvar blir tomhet.

Jag vet inte hur genusanalysen av spelförmåga ser ut, men den verkar ofta mer naturlig för män. Det blev C-ledaren Annie Lööf som först tappade greppet om spelreglerna.

 

LÄS MER: Ulf Kristersson får uppdrag av talmannen att försöka bilda regering 

 

Hon började prata om ett ”andrahandsalternativ” till alliansen, och direkt blev det kaos, för det ingick inte i spelreglerna att hon skulle säga det. Statsvetaren Anders Sundell var framme och förklarade ingående hur reglerna såg ut.

Hon borde agera så ”skulden hamnar på S”.

Det där spelet skriver Franchell mycket om i sin bok. I en och samma regering, men det har slående likheter med det som nu pågår. Hon kallar det att ”skicka Svarte Petter emellan sig”.

Det gäller att inte sitta på skulden när allt är över (att ha ”gynnat SD”, att ha skickat in Sverige i kaos, att ha svikit väljarna). Någon annan ska se dum ut.

Jag står inte ut med politikernas spel. Varenda en av partiledarna är lika skyldiga. Spelet får dem att glömma väljarna.

Maria Callas. Foto: UNITED PRESS PHOTO TT NYHETSBYRÅN

 

Filmkvinna 1: Maria Callas

Plötsligt är hon överallt: operasångerskan Maria Callas, som dog 1977. På bio går dokumentären ”Maria by Callas” där intervjuer med henne, och hennes framträdanden står i fokus. Först nu förstår jag att hon var en enastående artist, och inte miljonären Aristoteles Onassis avlagda älskarinna.

 

Ruth Bader Ginsburg, även kallad ”Notorious RBG”, under en frågestund med studenter i Washington i september i år. Foto: JACQUELYN MARTIN / AP TT NYHETSBYRÅN

 

Filmkvinna 2: RBG

På bio går också en makalöst fin och rolig dokumentär om Ruth Bader Ginsburg, 85, medlem av Högsta domstolen i USA. Denna vassa jurist har numera en ung fanskara som döpt henne till ”Notorious RBG”. Nyttig bakgrund till striden om Högsta domstolens nye medlem Brett Kavanaugh.

 

Foto: ”Den sommaren”, hyllad dokumentärfilm av Göran Hugo Olsson.

 

Filmkvinna 3: Little Edie

Jackie Kennedys kusin Edith Bouvier Beale blev en stilikon på sitt eget sätt. Dokumentären ”Grey gardens” (finns på Youtube) visade hennes excentriska liv med modern Big Edie i East Hampton. Svensken Göran Hugo Olsson har hittat nytt, sensationellt material om det udda paret i filmen ”Den sommaren”.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!