Britta Svensson

Skrämmande att se hatet mot prinsessan Madeleine

Prinsessan Madeleine har fått kraftig kritik för att hon valde att bära en kappa av lammskinn på prins Gabriels dop.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Prinsessan Madeleine bar en kappa av lammskinn på prins Gabriels dop.

Kritiken mot detta har förvandlats till en flodvåg av hat.

Den sägs handla om djurens rättigheter men i stället utnyttjas de som slagträn i en otäck kampanj.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Så jobbigt att vara kunglig och utsatt för intensivt intresse när det gäller minsta detalj i det personliga framträdandet. Hår, kläder, sminkning, ansiktsuttryck, uppträdande, allt nagelfars, och vi har synpunkter på allt.

Samtidigt ska personerna i fråga representera landet på ett bra sätt, hålla tungan i rätt mun, och följa med Sverige i tiden.

Ingen enkel balansgång.

När jag såg tv-sändningen av prins Gabriels dop satt jag som alla andra och hade åsikter om olika saker. Kungligheter är ju liksom inte på riktigt, när vi ser dem på tv. Utan ett slags låtsaskompisar, som vi gör lite vad vi vill med. 

Men det finns gränser.

Varför har prinsessan Madeleine på sig kappan inomhus, frågade jag mig kritiskt. Kappan i fråga visade sig sen vara i fokus i rapporteringen dagen därpå. "Upprörande", "en sån himla tabbe" och "barbariskt" var några epitet som kastades på den. Det handlade dock inte om när hon bar den, utan om materialet.

Lammskinn! Vilken himla skandal!

LÄS OCKSÅ: Män breder ut sig med sina enorma personligheter 

Vi var nog många som reflexmässigt skamset gjorde en snabbinventering av våra egna förråd av lammskinn. När min äldsta dotter föddes köpte jag ett så kallat babyskinn som hon kunde ligga på. När syrran slaktade lamm fick jag fina skinn att ha på golvet. Min fotsida lammpäls som jag lät sy upp på Cypern på 70-talet är visserligen pensionerad, men visst finns det inslag av lamm i både kläder och prylar jag fortfarande har.

Fel nu alltså? Enligt vem?

Det var Djurens rätt som tyckte att det var upprörande att Madeleine bar en kappa av lammpäls och att "kungafamiljen borde tänka på vad de förmedlar för budskap". En modeskribent tyckte att "pälsframställning är barbarisk".

Man måste inte bli upprörd över Madeleines kappa. Men det kan kännas som att man kommenderas att bli det av organisationer som Djurens rätt, som alltid tycks ha tolkningsföreträde. De vill ju bara djuren väl, sägs det.

Själv undrade jag: är det verkligen skandal att bära lammpäls? Och när infördes den regeln?

Massor tror sig veta, både Madeleines egen Facebook-sida och den Djurens Rätt har svämmar över av rasande kommentarer typ denna:

"Jävla mördare! En som har pengar och är vår prinsessa är för fan ett hån mot mänskligheten när ett djurs liv tas för att bära på kroppen. Vill gärna se henne hängas upp och ner, och låta alla djur skita på henne".

"Du bär flera stycken BÄBISAR runt din kropp. Riktigt, riktigt uselt", skriver någon.

LÄS OCKSÅ: De unga förortsmännen som gick till polisattack 

Djurens rätt gick ut med att pälsen var gjord av lamm som slaktas 3-6 dagar gamla. Hovet svarade att det rör sig om äldre lamm. Nu anser sig den ena Facebook-postaren efter den andra veta att Madeleines kappa är gjord av päls från lammfoster som aborterats genom att uppfödaren sparkat på tackans mage.

Det dras paralleller till att Madeleine själv är gravid och vad hon skulle tycka om att man sydde en päls av människobebisars hud. 

Det är skrämmande att se hatet mot Madeleine som släppts loss av Djurens rätts agerande.

Nu har de startat en namninsamling för "ett pälsfritt kungahus". Den toppas av en bild på vad jag tror är en silverrävsunge i en bur. Det är inget lamm i alla fall. Rävungen är väldigt söt och tittar bedjande mot betraktaren. 

Vad jag vet har ingen silverräv anklagats för att vara inblandad i prins Gabriels dop. Inte heller har Madeleine mig veterligt burit silverräv, inte heller har någon annan medlem av kungahuset anklagats för att ha gjort det.

Djurens rätt borde värna om djurens integritet, och inte utnyttja dem hursomhelst i sina egna syften.


Männen i #metoo

Enligt en undersökning av Novus som SVT beställt tycker 45 procent av svenska män att metoo-uppropen är helt eller delvis överdrivna. I Sverige har ett 30-tal upprop i olika branscher samlat över 70 000 kvinnor. En stor grupp män tror att det är några få som kränker kvinnor och att det är ett isolerat problem.

Förra veckan skrev jag om "manliga genier" och män som tar all plats, kräver stor uppmärksamhet och breder ut sig. Hur vi borde sluta berömma och beundra dem. Till min stora förvåning fick jag många mejl från MÄN som höll med. De är också trötta på dessa personer och all plats de tar på andras bekostnad.

Den bästa texten om #metoo av en man är, också överraskande, inne på samma spår. Det är oväntat Björn Ulvaeus, en gång medlem i Abba, som har skrivit den. Han säger att han stannat upp och börjat tänka på hur han själv beter sig och att det är hälsosamt. När han pratar med andra män är de flesta överens med honom