Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Britta Svensson

Silvias kamp mot övergrepp på barn är hennes livsverk

Drottning Silvia fyller 75 år. Foto: (C) PELLE T NILSSON /STELLA PICTU

Var det värt att offra tillvaron som privatperson för ständigt rampljus?

Drottning Silvia fyller 75 år och kan se tillbaka på ett liv som inte liknar någon annans.

Hennes kamp mot övergrepp på barn är hennes storverk.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är långt ifrån självklart att en svensk drottning ska vara så aktiv i samhällslivet och ta ställning i aktuella, brännande frågor som drottning Silvia har gjort.

Hon kan inte ha haft någon förebild, utan har varit banbrytande, och flyttat gränserna för vad en svensk kunglighet kan göra. Hon har banat vägen för dottern Victoria, som kommer att bli en radikalare och mer samhällstillvänd monark än sin far.

Den första Bernadotten Karl XIV Johans gemål Desideria lärde sig aldrig svenska, och flyttade till Sverige, motvilligt, först när maken redan varit kung här i 13 år. De följande drottningarna Josefina, Lovisa, Sofia, Victoria och Louise engagerade sig i sjukvård och välgörenhet, och den sistnämnda avskaffade en hel del stela kungliga ceremonier.

Men ingen tog ett så modigt steg som drottning Silvia när hon gjorde kampen mot sexuella övergrepp på barn till sin hjärtefråga. 

Jag kom nära hennes engagemang i november år 2000 när hon deltog i ett rundabordssamtal på Ersta diakonisällskap i Stockholm med ett 40-tal kvinnor som arbetar med flickor som varit utsatta för övergrepp.

En vårdchef på ett elevhem berättade att flickorna ”ofta har upplevt våld i hemmet, misshandel, fyllefester, sexuella övergrepp och andra tortyrliknande händelser”. 

Även samhället begick övergrepp på de här flickorna när de inte blev lyssnade på, inte blev trodda, inte hittade tillit någonstans. Rubriken på samtalet var ”Svikna och arga”.

Silvia satt och lyssnade i två timmar. Hon kom som en drottning, med en hovdam som tog hand om handväskan. Sen var det inga vidare ceremonier. 

Den brutala sanningen presenterades för henne som för alla andra medverkande. 

Efteråt berättade drottning Silvia för mig att hennes engagemang för utsatta barn började med pedofilhärvan i Huddinge 1992.

Den beskrivs i en P3-dokumentär så här:

”I juni 1992 kliver Huddingepolisen över tröskeln till en lägenhet i Årsta och rakt in i en okänd värld som inte liknar någon annan; den pedofila världen. I tillslaget hittar polisen hundratals barnpornografiska filmer och bilder och ett stort adressregister till misstänkta svenska pedofiler”.

– Jag tror det är så för alla att det är något som händer, ett visst fall, som gör att vi upprörs. För mig var det när jag öppnade en tidning och läste om pedofilerna som avslöjades 1992. Det var först då jag förstod att det är organiserat, Det var en chock, berättade drottning Silvia för mig.

Redan år 2000 förstod drottning Silvia att kampen mot pedofilerna skulle ske på internet.Foto: THOMAS NILSSON

Hon engagerade sig starkt för att innehav av barnporr skulle förbjudas, vilket skedde den 1 januari 1999, efter en hätsk motkampanj där bland andra ordföranden i svenska journalistförbundet krävde att lagändringen ”med kraft måste avvisas”, och en känd journalist kallade Rädda Barnens kamp mot barnporren för ”masspsykos” och problemets omfattning för ”humbug”.

Drottningen stod pall genom allt detta. När jag träffade henne år 2000 sa hon att hon hade tagit sin kamp mot pedofilerna vidare till nästa arena:

– Internet! Vad har vi för lagar när det gäller internethantering? Hur skyddar man barn?

Hon fick rätt igen. Nu agerar pedofilerna till största delen via nätet och vi har blivit så vana vid det att övergreppen bara blir notiser

Det är Silvia som haft rätt fokus, och kunskaper, hela tiden. Trots, som hon sa till mig, ”när jag tog upp det första gången i Unesco flydde folk. Det var så grovt, så otäckt och besvärligt”.

Men drottning Silvia vek inte ner sig. Kampen mot övergrepp på barn är hennes livsverk.

Mina möten med drottning Silvia:

23 november 1993, Kungliga slottet

I intervjun inför 50-årsdagen berättade Silvia för att det var ”väldigt skojigt” att se ”Fångarna på fortet” tillsammans med familjen på fredagskvällarna. Hon utropade ”Nej!” när jag frågade om hon själv ville vara med. Ormarna avskräckte. Däremot kunde hon tänka sig att klättra uppför bergväggar.

 

8 juni 1998, FN-skrapan i New York

Expressen hade avslöjat att tolv framstående svenskar skrivit under ett drogliberalt upprop mot FN:s stora toppmöte mot droger, där Silvia var en av talarna. ”Personligen tycker jag att marijuana öppnar dörren till andra droger. Det säger också ungdomar jag möter”, sa drottningen.

 

14 november 2000, Ersta i Stockholm

I intervjun om pedofilers övergrepp berättade drottningen att ett av de offer hon kände till var en två månader gammal baby. Hon försökte påverka lagstiftningen till skydd för barn. ”Jag träffar några av våra politiker. Det här är inte offentligt förstås, men det är klart vi diskuterar och tar upp frågan”.