Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Regeringen är osynlig – med ett undantag

Har vi en regering? En riktig, en som fattar beslut och leder oss in i framtiden?

Jag tycker att regeringen är helt osynlig - med ett oväntat undantag.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Magdalena Andersson är på P1. Hon pratar om valresultatet i Grekland. En vän säger att det är märkligt, det är som att hon inte är på riktigt. Det låter inte som om Magdalena Andersson sköter någonting, hon är bara en som tycker något i allmänhet. Hon låter inte som finansministern.

Och jag som trodde att det bara var jag. Som har känslan av att famla i luften när jag försöker få grepp om vilka som sköter Sverige just nu. Vem där?

Jag hör Stefan Löfven tala på Förintelsens minnesdag. När han säger att han är statsminister studsar jag till. Är han? Han låter osäker, defensiv. Han snubblar på orden. Han säger att han ska satsa pengar på en informationskampanj mot antisemitism. Han låter som någon som svarar på ett krav någon annan har ställt. Bara två veckor tidigare, efter terrordåden i Paris, deklarerades ju att "Regeringen kommer att under året arbeta fram en nationell strategi mot islamofobi". Nu plötsligt är antisemitismen i fokus.

Den vaga regeringen utan konturer satsade på en "strategi mot islamofobi" efter ett fasansfullt islamistiskt terrordåd riktat mot judar av enda anledningen att de är just judar. Ett dåd som följdes av grova hot mot judiska institutioner i Sverige, precis före Förintelsens minnesdag. Något haltade.

Nu, med all rätt, ska man också satsa på att motverka antisemitism.

Även Göran Persson talade på Förintelsens minnesdag. Han kallade hatet mot muslimer och hatet mot judar "kusiner". "I dag är det en muslim, i morgon en jude". Han hade den helhetsbild som den osynliga regeringen tycks sakna.

De andra ministrarna då? Man kan gå in på regeringens hemsida och se bild på dem alla. Framtidsminister Kristina Persson, infrastrukturminister Anna Johansson, totalt osynliga. Kända politiker som Mikael Damberg och Ibrahim Baylan, vad har de gjort sen de blev ministrar?

Jag ser en stor bild på Gustav Fridolin i en tidning där det står att han är utbildningsminister. Någonting i hans ansiktsuttryck säger att inte ens han själv tror riktigt på det.

– De har levererat väldigt lite politik, säger statsvetaren Jonas Hinnfors i Svenska Dagbladet.

Margot Wallström, säger någon. Det är väldigt mycket yta där, något polerat. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har konturer, liksom civilminister Ardalan Shekarabi. I övrigt är det mellanmjölk, med ett enda undantag.

Inrikesminister Anders Ygeman når genom bruset, gång på gång.

Det är helt otippat. Vem är han egentligen? Jag som trodde att han var en av de där besynnerliga Stockholms-sossarna som bara är intresserade av makt och intriger. Nu gör han utspel hela tiden, med pondus. Han har på fötterna. Han vågar ta i. Vare sig det handlar om IT-säkerhet, Syrienkrigare eller en ny nationell strategi.

Jo, även han vill ha en sådan. En ny nationell strategi mot terrorism. Han säger att den nuvarande är förlegad. "Den strategi vi har haft tar inte hänsyn till den verklighet vi lever i nu".

Han är tydlig. Han vet vad han pratar om. Plötsligt slår det mig vad han är för något.

En politiker.

Kanske är det sådana den osynliga regeringen har brist på?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!