Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Psykisk ohälsa bland barn och unga borde vara den viktigaste samhällsfrågan

Så här glad kan man vara när man är tre år gammal.
Det kan vara mycket tuffare när man fyllt tolv år, skriver Britta Svensson.

Den psykiska ohälsan ökar bland barn och unga.

Jag talar inte om barn i krigshärjade, fattiga och utsatta länder.

Utan här i Sverige, världens bästa land.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Årets julklapp

Omslaget till "Station Rågsved" pryds av den bästa bild som tagits på Ebba Grön. Fotografen Lars Sundestrands coffee table-bok om Sveriges bästa punkband är så underbar, från första sidan till sista, att jag bara vill hoppa in i den och aldrig mer återvända till nutiden. Släpps 6 september.

Helt hysteriskt

Sommarrepriserna på SVT av engelska komediserien "Absolutely fabulous" visar att Patsy och Edina uppfyllt sin högsta dröm och inte åldrats ett dugg. Skildringen av en mamma som uppför sig som en tonåring, med en tonårsdotter som får sköta allt, har bara blivit mer aktuell sen serien skapades 1992. Långfilmen har premiär 1 september.

"Absolutely fabulous".

Barnmorskan i East End

Vem hade kunnat tro att en tv-serie om barnafödande och kvinnosjukdomar skulle bli en av BBC:s största succéer? Personerna och miljöerna skapades i Jennifer Worths underbara självbiografi som finns på svenska. I femte säsongen av tv-serien får vi vara med om neurosedynskandalen och p-pillrets ankomst. Kommer i SVT nästa sommar.

Det är något svårbegripligt över detta faktum. Som om två saker pågick samtidigt. Vi får det allt bättre, samtidigt mår våra mest värdefulla och omhuldade medborgare allt sämre.

Vad beror det på?

Att det stämmer råder inget tvivel om. Socialstyrelsen säger att "den ökning av psykisk ohälsa som har skett under 1990- och 2000-talet bland barn och ungdomar är ett växande folkhälsoproblem". Statistiska centralbyrån rapporterar att andelen med psykiska besvär i form av ängslan, oro och ångest minst en gång i veckan är 27 procent bland tjejer 16-24 år och 15 procent bland killar i samma ålder.

På tio år har antalet unga i Stockholms län som söker hjälp hos barn- och ungdomspsykiatrin fördubblats.

När jag själv hade barn i skolåldern på 90- och 00-talet, och fick viss inblick i hur några hundra skolkamrater hade det, såg jag rakt in i det här problemet.

Pengar, en viss adress, eller föräldrars yrken hjälper inte ett dugg. Misshandel, självmord, drogmissbruk, alkoholism, psykiska problem och sexuella övergrepp präglar en del barns uppväxt.

Jag hade inte trott att jag skulle känna, eller känna till, så många som förlorade en eller båda föräldrarna av olika orsaker. I de bästa familjer verkar det finnas barn som mår mycket dåligt. Det är inte alltid så lätt att hitta en diagnos och få rätt stöd.

Några gånger stod jag, som bara vanlig mamma, bokstavligen bredvid någon annans barn som behövde hjälp. Men jag förstod inte vad som var felet.

Den hjälplösheten och oförmågan återvänder jag ofta till i tankarna.

Jag letar efter en bild på mig i 8-10-årsåldern till en annan journalist som ska ha den till en bok. Då hittar jag två bilder som är riktigt svåra att titta på.

En är från fjärde klass där jag tittar in i kameran med ett uttryck av allra svartaste förtvivlan. Hur mådde jag egentligen?

Kan inte minnas.

På en annan bild sitter jag hopkrupen i hopplös ställning med hopplös frisyr. Armarna är som stickor.

Vem frågade om jag "mådde dåligt"?

Har barn och unga alltid lidit av psykiska problem i stor utsträckning, men ingen har brytt sig tidigare? Jag vet faktiskt inte.

Ju äldre jag blev, desto bättre blev livet. Men, som sagt, i tio-tolvårsåldern var det något som var väldigt svårt.

Det är verkligen inte lätt att bedöma om ungas svårigheter är evigt existentiella, eller styrs av tidsandan. Det är dåligt med forskning över tid om hur unga mår.

Något som finns är självmordsstatistiken.

Antalet självmord har sjunkit dramatiskt de senaste 30 åren, utom när det gäller unga under 24 år.

Medan äldre personer fått det bättre, och/eller fått hjälp när de mått dåligt, sker ingen förbättring bland dem som är yngre.

I böcker som Charles Dickens "Bleak house" från 1853 och Doris Lessings "Den femte sanningen" från 1962 finns skildringar av barn och unga som känns kusligt aktuella.

I Lessings bok försöker 20-årige Tommy begå självmord. När hans ensamma, instängda grubblande beskrivs i början av boken, tänker jag på när en granne berättade om sin dataspelande son.

Det låter precis likadant.

I "Bleak house" finns mrs Jellyby, kvinnan som ägnar sig åt "teleskopisk välgörenhet", bekymrar sig väldigt mycket över människor i Afrika, medan hennes egna barn far illa.

Ingen kunde som 1800-talsförfattaren Dickens beskriva barn som glöms bort av sina självupptagna föräldrar.

Barn och ungas uppväxtvillkor, varför så många mår dåligt, varför antalet självmord inte minskar, är egentligen, egentligen när vi tänker efter, den samhällsfråga som borde vara viktigast, stå i centrum för allt.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!