Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Pengarna räcker inte till att sippa drinkar vid poolen

Pensionssystemet har havererat.

Både för fattiga och rika.

Vem lagar det?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag fick aldrig något orange kuvert. I den härva av myndighets- och bankinformation som numera ligger på nätet och är helt omöjlig att överblicka, har jag förmodligen kryssat i att jag i fortsättningen vill ha den elektroniskt. Så nu ligger brevet med årets pensionsbesked begravt i härvan.

Av en tillfällighet ser jag orden "Logga in och läs ditt orange kuvert på webben" på pensionsmyndighetens hemsida. Så jag gör det. Tyvärr.

Nu får jag elektroniskt bevis för att min förmodade pension har SJUNKIT sen jag senast fick det orange kuvertet i ett orange kuvert av papper, trots att jag jobbat frenetiskt under tiden och tjänat in nya pensionsrätter. Näbbigt påpekar avsändaren av brevet att det inte längre räcker att jag jobbar tills jag är 67 år och en månad gammal för att få den pension jag egentligen skulle ha vid 65. Jag måste jobba till 67 år och TVÅ månader.

Båda dessa saker visar ett havererat system.

Det kan bara inte vara så att den framtida pensionen sjunker, när man jobbar heltid och betalar in nya pengar. Det måste finnas en koppling, ett utfall längre fram, om systemet ska vara stabilt.

Jag har rätt att jobba kvar på min arbetsplats till 67 års ålder. Det finns en och annan kämpe som lyckas med det. Även om vi bortser från decennier av olika program för avgångsvederlag och förtida pension som visar att man ofta anses ha tjänat ut tidigare än så, är 67 år gränsen.

Så hur sjutton ska jag då kunna jobba två månader till? Ska jag anmäla mig till arbetsförmedlingen på 67-årsdagen? Och lyckas undvika att bli utskrattad?

Vad tjänar påpekandet från högsta myndigheten till i detta läge? Antingen höjer man rätten att jobba kvar, eller så kan dessa näsknäppar strykas. De orsakar bara ekonomisk stress och frustration. Att visa miljoner människor på ett problem av denna art i ett myndighetsutskick utan att ha en lösning är direkt destruktivt.

Jag kan ju konstatera av informationen i det elektroniskt orange kuvertet att om jag bara haft allmän pension hade jag fått sälja min bostad, flytta till en etta i en kommun där man kan leva billigt, och sen fått suga på ramarna. Det är tjänstepensionen som räddar situationen.

Det ser ändå tufft ut. Jag får två tredjedelar av min nuvarande inkomst i fem år om jag går i pension vid 65 års ålder. Sen blir det drygt hälften livet ut. Det är en stor sänkning, och vad blir egentligen billigare, mer än resor med kollektivtrafiken?

Den guldkant jag ser är mitt privata pensionssparande. Det som så abrupt och brutalt lades ner vid årsskiftet.

Varför då, egentligen? I det läge som är nu borde det väl snarare ha byggts ut?

Politikerna verkar livrädda för pensionssystemets realiteter. De stoppar huvudet i sanden. För att inte tala om vad alla vi andra gör. Ingen vill hålla i den heta potatisen.

Den stora frågan är egentligen vad ett åldringsfobiskt land som Sverige ska ha 60-100-åringarna till. Att pengarna inte räcker till att alla ska kunna sippa drinkar vid en pool på Kanarieöarna är helt klart.

Det behövs en gigantisk attitydförändring, framför allt till friska, arbetsföra människor mellan 60 och 75, om pensionssystemet ska kunna räddas.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!