Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

På Österlen ser jag fattigdom och misär

Person i Ystadparets närhet: ”Det är så förfärligt sorgligt”
På grinden till de omhändertagna barnens hus i Ystad sitter ett hänglås Foto: Fritz Schibli

Österlen är varken paradis eller idyll.

Det är en fattig landsända där det händer att barn far illa.

Det gäller inte bara de fem instängda barnen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sen jag gifte mig med en man född i Simrishamn har jag befunnit mig från och till på Österlen, de senaste 20 åren i ett eget hus som vi ärvde av svärfar.

Här upplever jag hisnande vackra stränder, storslagen natur, pittoreska byar med klängande rosor - och svensk fattigdom.

I alla kommunerna som ingår i begreppet Österlen - Ystad, Simrishamn och Tomelilla - ligger medianinkomsten under det svenska genomsnittet. För tio år sen var Tomelilla Sveriges sjunde fattigaste kommun. 

Jag ser fattigdomen och misären hela tiden. Svensk fattigdom. Jag blev inte särskilt förvånad när jag fick höra var i Ystad kommun de fem barnen hölls instängda. Där andra har skrivit att det märkligt nog har skett mitt i idyllen, på det vackra Österlen, ett skånskt paradis, har jag tvärtom tänkt att det var väl inte så konstigt att det hände just här.

Jag inser att jag har passerat huset där barnen hölls fångna flera gånger i veckan varje sommar sen de flyttade dit. Då är jag på väg till vad jag brukar kalla Sveriges vackraste plats, vid havet, jag svänger till vänster och lämnar de förfallna gamla husen, nedlagda affärerna och överväxta häckarna bakom mig.

Österlen består av två delar: den fina där stockholmarna renoverar gamla hus, och den fattiga där Nordiska motståndsrörelsen lägger sina flygblad i brevlådorna. Tyvärr befinner jag mig i den senare.

I en lågprisaffär vänder jag mig om och tittar rakt på en tvååring som sitter i kundvagnen bakom mig. Hans ansikte är helt täckt av snor, matrester och vad som ser ut som flera månader gammal smuts. 

På ett ödsligt torg framför en korvkiosk springer ett barn på kanske fyra år omkring, till synes utan någon vuxen i närheten. Efter ett tag upptäcker jag att han saknar en arm. Han är smutsig från topp till tå.

Det är inte i de här miljöerna som Ernst Kirchsteiger har befunnit sig i år när han har renoverat ”en gammal fin skånegård” ett par mil från det förfallna huset där barnen hölls fångna.

Jag inser att jag har passerat huset där barnen hölls fångna flera gånger i veckan varje sommar sen de flyttade dit

Jag gissar att ni om två veckor när årets upplaga av ”Sommar med Ernst” börjar sändas kommer att gotta er i hela paketet Österlenromantik, långt från den ingrodda smutsen i de fångna barnens sängar.

Jag kommer själv att titta, liksom jag sitter bänkad framför ”Mandelmanns gård”, som ligger en bit norrut från Ernsts projekt.

Men den här Österlenromantiken har inte så mycket göra med verkligheten. Det är för smutsigt på Mandelmanns gård, tycker en del besökare jag tagit med dit och vill fika någons annanstans. Det blir så när man odlar och håller djur.

Det är så fuktigt och rått på vinterhalvåret att på bara några år har fasaden på vårt nybyggda gästhus täckts av röda, svarta och gröna alger. Hur mycket jag än skurar går de inte bort. Den röda Ölandsstenen som lagts ny runt huset har blivit grå av påväxt.

Medan vi sliter med högtryckstvätten, de våldsamt växande häckarna och skyar av snärjmåra som väller in från den övergivna tomten bredvid funderar jag på hur lång tid det skulle ta för vår mödosamt iordninggjorda tomt att bli helt igenvuxen.

Tre år? Fyra år?

Det kan finnas en annan sorts fattigdom hos de äldre Österlenborna, som håller det prydligt men sällan renoverar.

”Jag har inte varit nere vid sjön på flera år”, säger min åldrige granne som har fyra kilometer till stranden som klår Waikiki Beach på Hawaii flera gånger om. En annan säger sig inte ”varit ner på byn”, tre gator bort, på länge. Gamlingarnas hus har bara kallvatten i köket och sprickor i fasaden.

Österlen är platsen där människor är fångna, alldeles nära, ändå så långt från paradiset. Undrar om de instängda barnen någonsin badade i havet?

De instängda barnen

Föräldrarna i Ystads kommun isolerade sina barn från omvärlden under hela deras uppväxt, något som HD-Sydsvenskan var först med att avslöja. I augusti 2018 omhändertogs fyra av de fem syskonen när polis och socialsekreterare knackade på.  Barnen hade aldrig gått i skolan och saknade grundläggande färdigheter.

Svinalängorna

Idyll i Ystad? Det är det knappast i författaren Susanna Alakoskis roman ”Svinalängorna” om livet bland finska invandrare i flerfamiljshusen på Fridhem i staden på 60-talet. En berättelse om hur ett barn klarar att växa upp i en omgivning präglad av våld, superi och misär.

Mordet i Vollsjö

När en 15-årig pojke dömdes för att 2009 ha skjutit ihjäl sin 19-åriga storasyster på en förfallen gård i Österlenprofilen Fritiof Nilsson Piratens hemby, avslöjades en miljö av misär och vanvård. De två övriga syskonen vägrade att vara kvar hemma utan flydde till sina tidigare familjehem.