Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Låt barnen slippa Gud

Låt skolbarnen slippa Gud.

Vill de möta honom kan de själva stämma träff när de är vuxna nog att ta det beslutet.

Skolan ska hålla porten stängd för alla sorters religiösa krafter.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När jag gick i skolan på 60-talet läste vi "Fader vår" med knäppta händer varje morgon, stående vid sidan om skolbänken. Sen sjöng vi en psalm. Jag hatade det, mest för att jag blev svimfärdig av att stå upp så länge. Men också för att Gud stod mig upp i halsen.

Vår fröken var kristen, och det var ett evigt tjat om Gud. Skolavslutningarna hölls i kyrkan, med psalmer och predikan av prästen. Det var långtråkigt, och ju äldre jag blev desto mer kränkande. I ett inte alltför avlägset förflutet, när kyrka och stat hängde ihop, var det religiösa förtrycket kvävande.

 

Jag ville välja mitt förhållande till Gud själv, och på min 18-årsdag gick jag till pastorsexpeditionen och begärde utträde ur Svenska kyrkan. Jag gjorde inte det för att jag hade en annan religion, utan för att jag ville slippa ha en.

När mina barn började skolan på 1990-talet var banden till kyrkan fortfarande förvånansvärt starka. Det var skolavslutningar, adventsfirande och psalmsjungande. Prästen predikade om att Gud skulle vara närvarande på sommarlovet. Än en gång stod det mig upp i halsen.

På 2000-talet, när kyrkan skiljts från staten, skedde en förändring. En ny präst talade till de sommarfina barnen på ett nytt sätt. Jag minns att han bara sa två kärnfulla meningar, fyllda av livsvisdom. Han skapade en mening med att avslutningen hölls i kyrkan, utan att blanda in Gud.

Det var skickligt, inkluderande och respektfullt.

 

Skolverket är glasklara med att den svenska skolan är icke-konfessionell och att eleverna inte ska behöva utsättas för religiös påverkan. Man får ha skolavslutning i kyrkan "om den utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron". Och man får sjunga "Den blomstertid nu kommer".

Så det behövs ingen lagändring, som utbildningsminister Jan Björklund föreslår. Den som redan finns på plats är bra.

Den som vill ha något annat kan sätta sitt barn i en friskola med konfessionell inriktning. Eller i söndagsskolan. Ett av mina odöpta barn valde att konfirmera och döpa sig som tonåring. Svenska kyrkan är mycket generös med både saft, kakor och religiös undervisning för den som söker sig dit frivilligt. Rekommenderas varmt för den som tycker att det är för lite Gud i skolan.

Skolan ska inte förutsätta att alla är inkluderade i kristna ritualer. Inte bara av hänsyn till andra religioner, utan av hänsyn till dem som inte tror.

Med tanke på de nedåtpekande Pisa-kurvorna är det faktiskt stötande att Jan Björklund lägger energi på mer psalmsång i skolan.