L – ta Sabuni annars är ni döda som fiskar på land

Plötsligt ser folkpartisterna i bekantskapskretsen så glada ut. De dystra opinionsundersökningarna och valresultatet där Liberalerna höll på att åka ur Europaparlamentet, har plötsligt bytts mot breda leenden.

– Jag har inte tagit ställning för någon av dem. Jag bara tycker att själva striden är så spännande, säger en partimedlem.

Jag håller med. Vi andra har också köpt popcorn och bänkat oss på läktarna. Detta är något mer än bara ett val mellan två personer.

Blir det Nyamko Sabuni, eller Erik Ullenhag? Finns det en chans för dugliga kvinnor som invandrat från andra länder, eller får mellanmjölkssvensken jobbet som vanligt?

Erik Ullenhag är säkert en väldigt bra person. Men tyvärr finns det inga möjligheter för Liberalerna att sudda bort att det är så här valet ser ut utifrån.

Tar inte Liberalerna Nyamko Sabuni är de döda som fiskar på land. Då framstår de som ett parti där kvinnor, invandrare, nytänkare och ledare som väcker intresse och engagemang runtom i hela landet inte har någon plats.

Mångfalden är inte imponerande bland de svenska partiledarna. Förutom MP och Centerpartiet är det inget parti som klarat av att ha mer än en kvinna som ledare, de flesta en väldigt kort tid. Det är alldeles för dåligt, och det är rent uselt av Liberala kvinnoförbundet att vilja ha ännu en man.

I stället för en kvinna som konsekvent lyft viktiga kvinnofrågor.

Det var inte lätt att som journalist skriva om hedersvåld i början av 90-talet. Motståndet var kompakt från till exempel vänstern, som ansåg att allt tal om den typen av problem var rasism.

Så kom då en integrationsminister, född i Burundi, och talade klarspråk om de här frågorna, på samma raka sätt som andra kvinnor från länder där hedersförtryck förekommer.

Nyamko Sabuni har lyft upp viktiga frågor för många av Sveriges invandrade kvinnor, ofta i totalt motstånd i ett land där politiker länge samlat poäng på att sätta invandrarmännens agendor i fokus.

Nyamko Sabuni har själv sagt i en intervju att ”skillnaden mellan mig och många andra politiker är att jag har vuxit upp med de här människorna. Jag är själv invandrad, jag vet vad som pågår och vilka bristerna är”. 

Hennes möjlighet att bli en helt ny förebild för många svenskar är stor. Det vore spännande att följa. 

Men en del verkar tro att hon inte skulle klara av att vara partiledare. Hon skulle i så fall inte vara den första som misslyckas. Då får hon rätta in sig i ledet med Bo Lundgren, Håkan Juholt, Åsa Romson och andra som inte klarat det jobbet särskilt bra.

Men det verkar rimligt att hon får pröva. Hon har överraskande stort stöd från partimedlemmar landet runt, trots att hon sagt saker till Expressen som många trodde diskvalificerat henne.

”Jag gillar att utmana den svenska jantelagen”, sa hon i ”Skavlan”. Hon tycks ha superkrafter som bär henne över rasism från både höger och vänster, och diverse påhopp.

Ju fler partitoppar från Cecilia Malmström till Olle Wästberg som dömer ut henne och förordar diverse manövrar för att i stället få favoriten Ullenhag vald, desto värre ser det tyvärr ut.

Många knyter näven i fickan och hejar på Sabuni, utan att ens vara folkpartister. Hennes blotta existens tycks göra Sverige gladare och friare. Hon säger att också vi som inte ser ut som Erik Ullenhag får finnas, kan vara framgångsrika, få stöd, har rätt att kämpa mot tuffa odds.

I början av 2000-talet hette partiledarna Lennart Daleus, Bo Lundgren, Alf Svensson, Göran Persson.

I höst kan vi få se Ebba Busch Thor, Annie Lööf och Nyamko Sabuni puckla på varandra i debatterna.

Jag köper popcorn!

LÄS MER: Britta Svensson: På Österlen ser jag fattigdom och misär  

LÄS MER: Britta Svensson: Vi måste prata mer om abort – men håll politikerna borta 

LÄS MER: Britta Svensson: Metoo avbröt inte männens svinerier