Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Britta Svensson

Jag är en tönt som gillar demokrati

Jag är en tönt som gillar demokrati.

Jag tar fram röstkortet då och då och klappar lite på det.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Varje gång jag ser en affisch med den jag tänker personkryssa slår hjärtat lite snabbare.

Demokrati, är det något att bry sig om? Är det inte lite löjligt?

Ni kanske såg rapartisten Sebbe Staxx säga i "Uppdrag granskning" förra veckan att "hela jävla Sverige är anti-demokratiskt". Han fortsatte, enligt den utskrivna intervjun på SVT:s hemsida:

"Allting är antidemokratiskt ... om du kollar på ... skattefördelningarna ... De har blivit uppröstade alliansen av folket ... De gick ju hit och låtsades vara ett mittenparti - och sen vips gick de dit".

Om jag tolkar Sebbe Staxx rätt anser han att alliansen lanserat sig som ett mittenparti, vunnit val och genomfört sin skattepolitik.

Det är väl typ det som är demokrati.

Någonstans tror jag ändå att denne Sebbe Staxx tror på demokratin. Han blandar bara ihop ordet "antidemokrati" med meningen "det parti jag håller på fick inte majoritet i riksdagen".

Det låter värre om skådespelaren Ola Rapace i en intervju som någon på Twitter plockade fram häromdagen.

"Jag tror inte på politik. Jag ... tycker att vår demokrati bara är en kuliss för massorna. Det spelar ingen roll om det är Vänsterpartiet eller Moderaterna, alla är med på samma bluff. Det är ointressant vilka av marionetterna som snackar. Jag köper ingenting av det de kallar demokrati".

Varför bry sig om att artister missuppfattar det allra mest grundläggande med hur vi människor i Sverige har valt att organisera vårt samhälle? Men tyvärr är detta åsikter som finns i bredare lager.

Demokrati blandas ihop med frasen "det-jag-vill".

Demokrati, anser ett förfärande antal högljudda aktörer, är när JAG bestämmer vem som ska få yttra sig. Det senaste i denna galopperande galenskap är att enskilda brevbärare vill bestämma vilka politiska partiers valmaterial de ska dela ut.

Jag såg att professorn i civilrätt Mårten Schultz i en krönika med rubriken "Blir alla dumma i huvudet under valår?" kom med tipset: "Läs en grundlag".

Jag gjorde det för ett tag sen.

Det var en stor upplevelse. Det är inte så att jag läser den svenska regeringsformen var och varannan vecka. Men allt viktigt stod där, glasklart.

"Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad

1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,

2. informationsfrihet: frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden,

3. mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk,

4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och delta i demonstrationer på allmän plats".

Hela klabbet börjar med den mening som kanske en del ändå har hört förr.

"All offentlig makt i Sverige utgår från folket".

Just det. Jag klappar på mitt röstkort en gång till, kollar att det ligger på sin plats. Om drygt en vecka kommer vårens bästa dag, valdagen. Då ska jag välja ett parti som står för det jag tror på, och kryssa en person som jag vill ska representera mig.

Demokrati. Kalla mig tönt, men jag gillar det.