Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Hur ska Christoffer orka fortsätta jobba som polis?

Polisen Christoffer berättar om sin vardag som polis. Foto: TV4
I "Stockholmspolisen" är det med som annars inte får plats i vanlig brottsrapportering. Jag tittar med mycket stort intresse, skriver Britta Svensson. Foto: ALEX LJUNGDAHL / ALEX LJUNGDAHL EXPRESSEN

Ibland kan man höra saker utan att riktigt lyssna.

Jag tror att det händer nu med lärare, socialarbetare och poliser som slutar sina jobb.

Vem ska värna välfärden i framtiden?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

På TV4 just nu går serien "Stockholmspolisen", det bästa samhällsprogram jag sett på länge. Poliser i Storstockholm, både chefer och de som arbetar i yttre tjänst på stan, berättar om sin vardag, medan kameran följer med.

Journalistik som försöker beskriva, visa komplicerade samhällsfenomen i detalj är inte så vanligt förekommande i Sverige. Ibland blir det ensidigt. Det finns ofta en större, gråare verklighet som inte riktigt ryms.

I "Stockholmspolisen" är det med som annars inte får plats i vanlig brottsrapportering. Jag tittar med mycket stort intresse.

Del två handlar om hur polisen tar hand om psykiskt sjuka människor. Allt från en våldsam man som anhöriga inte längre kan hantera, till en äldre dam som sitter förvirrad på en busshållplats och inte vet hur hon ska ta sig hem.

 

LÄS ÄVEN: Britta Svensson: Nu är det helt uppenbart: Akilov kunde ha stoppats

 

"Innan jag blev polis så hade jag en förståelse för att vi kommer att möta mycket utsatthet och misär. Nu när jag jobbat några år känner jag att den psykiska misären som folk lever i, den är väldigt utbredd och mycket större än jag trodde. Det är ett mörker som kanske allmänheten inte vet om. Det är ingenting som det skrivs om i tidningarna men som vi inom räddningstjänst och polis möter mycket av", säger en ung polis.

Han heter Christoffer och jag fastnar för hans unga, öppna ansikte och hur han kämpar med det yrke han valt och dess utmaningar.

En dag då tv-teamet följer honom åker han och en kollega ut på ett larm som först sägs handla om en man som vill döda sin fru och sina barn. När de kommer dit står mannen på balkongen och hotar att hoppa. Den unga polisen Christoffer försöker prata med honom, men det slutar ändå med att mannen hoppar och tar sitt liv.

"Det är fruktansvärt. Det är bara någonting som ingår i jobbet, den här typen av ärenden. Jag har sett människor dö framför mig förut när jag har jobbat. Så det var tungt. Men nu är det en ny dag. Nu ska vi jobba, vara färska i huvudet och kunna hantera den här dagen på bästa sätt".

Plötsligt märker jag att jag lyssnar, att jag ser, att jag förstår på ett nytt, djupare sätt.

Hur ska Christoffer orka fortsätta jobba som polis? Dag efter dag?

I en artikel i Dagens Nyheter säger en polis att förr arbetade uniformspoliser i 15-20 år. "Nu står folk ut i två eller tre år". Jag tänker på när jag följde polisen i Järva, landets mest brottsdrabbade område, där ett till ett och halvt år i snitt var tjänstetiden för en polis.

"Stockholmspolisen" berättar om att en stor del av polisens verksamhet går ut på att hantera psykiskt sjuka, berusade och narkotikapåverkade personer, köra dem till vårdinrättningar, utan att det egentligen leder till någon förbättring. 

"Det är personer som skriker efter vård, och vi känner oss hjälplösa", säger en polis i programmet. Det finns systemfel i andra ändar av samhället som alla bara dumpar på dem som aldrig kan ringa efter någon annan - poliserna i yttre tjänst.

Om inte polisen står ut med detta, vem ska då göra jobbet? 

Hur många andra yrkeskategorier har det på samma sätt?

Det har gjorts mycket stora satsningar på att få upp lärarlönerna. Men vad gör vi om ingen längre vill vara lärare i skolor i utsatta områden? När det inte fungerar att skyffla ut alla problem dit, och säga att någon annan ska lösa dem?

Socialarbetare talas det knappt om. De har inte som andra yrkesgrupper lyckats sätta ljuset på sin arbetssituation. Vad gör vi om ingen längre vill ta sig an de tunga, komplicerade arbetsuppgifterna i socialtjänsten?

 

LÄS ÄVEN: Britta Svensson: ingen hjälpte Ebbas pappa – nu måste Löfven lyssna

 

 

Socialarbetare

 

Författaren Susanna Alakoski satte fingret på socialarbetarnas situation i en DN-artikel häromdagen. Hon ger SVT bakläxa. "Det finns ett socialt omsorgshål att undersöka som inte tar sin utgångspunkt i misslyckande eller socialpornografiska reportage". Jag håller med till 100 procent.

 

 

Susanna Alakoski. Foto: CORNELIA NORDSTRÖM

 

Det goda landet

 

I UR:s serie "Det goda landet" skildras bland annat situationen för lärare och arbetsförmedlare i den stora flyktinginvandringens spår, utan pekpinnar eller förutfattade meningar. Avsnittet med den sista integrationspolisen i Göteborg gav en fin bild av vad en enskild välfärdsarbetare kan åstadkomma.

 

 

Kriminalvården. Foto: / ALEX LJUNGDAHL EXPRESSEN

 

Kriminalvården

Hur är det egentligen att arbeta med den nya sortens fångar som tillhör kriminella gäng, och som tycks oemottagliga för traditionell kriminalvård och rehabilitering? Vad möter Kronofogden för verklighet i sitt yrke? Det finns fler berättelser att fånga in från dem som bär upp samhället.

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!