Britta Svensson
Är Fredrik Reinfeldt en stor statsman? Eller en häpnadsväckande banal kille? Hans "Sommar" ställde inledningsvis frågan på ett fascinerande sätt.
Sen började han spela kärlekslåtar som inte kan ha riktats till någon annan än den nya flickvännen. Då klev en tredje personlighet fram. Den hopplöst romantiska känslomänniskan.
Det gällde att lyssna hela programmet igenom med spetsade öron för att försöka fånga Reinfeldts speciella personlighet.
Det började lite närsynt med en detaljrik redogörelse för hur han skrev sin inte ännu utgivna bok, något som han verkar tycka var väldigt märkvärdigt. Verkade helt i linje med den banala kille som satt och läste Tolkien medan han lyssnade på Supertramp.
Jag tänkte att det är viktigt med mångfald. Töntar från Täby måste också få finnas.
Men fast Reinfeldt sände direkt, måste haft ett noggrant manus, och talade kontrollerat och välartikulerat, var det som om han jobbade sig fram till sin innersta kärna medan programmet pågick.
Fascinerande att lyssa till.
När han kom in på vad politik, statsmannaskap och demokrati egentligen är, om att balansera olika människors behov mot varandra, började det glöda.
"Jag har bestämt mig för att inte ha alla svar", sa han, men lyfte fram att religion har för stor makt i dag, och kvinnor för liten.
Han hade redan spelat en kärlekslåt uppenbart för nya flickvännen, men så avslutade han med en till. "Varför har ingen gjort något sånt för mig", tänkte varenda kvinna med ett fungerande hjärta som lyssnade.
