Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

De utsätter andra för dödlig fara

Det ligger svåra erfarenheter bakom att vaccinen togs fram och så snabbt spreds till alla barn i ett land som vårt, skriver Britta Svensson. Foto: WIKIMEDIA COMMONS

Det var inte en bomb som 1964 träffade klass 3A i Fritsla skola.

Det var mässlingen.

Alla blev sjuka och bara eliten fick vaccin.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Mässlingen sprids igen, och vi vaknar till över de risker som finns. Det behövs.

Länge var egna erfarenheter det bästa skyddet.

Hela min uppväxt ramades in av barnsjukdomarna. Jag fick scharlakansfeber vid två års ålder, röda hund när jag var fyra och kikhosta när jag var fem.

Mina minnen börjar vid de hemska hostattackerna och sen den vidriga påssjukan vid sex års ålder. Men det var nästa barnsjukdom som verkligen satte spår. 

Först fick halva klassen mässlingen, och sen den andra halvan. I veckor var det glest i klassrummet. 

Det var den fruktansvärda smittsamheten som jag först blev medveten om. Det gick helt enkelt inte att komma undan. Man skulle få mässlingen, så var det bara.

 

När själva mässlingen gått över och jag skulle tillbaka till skolan blev jag sjuk igen. Vanlig förkylning, trodde jag. Men allra mest inpräntat i minnet av alla mina barnsjukdomar är hur rädd min mamma blev när jag inte blev frisk efter mässlingen.

Hon var inte det minsta pjåskig. Alltså inte överdrivet ängslig när det gällde barnens hälsa. Men nu var hon orolig på riktigt. I hennes tummade broschyr "Barnens sjukdomar" informerades om de farliga följdsjukdomarna till mässling, bland annat hjärninflammation.

Doktorn kom hem till oss, och konstaterade att det inte var någon större fara med mig. Senare fick vi veta att hans egna barn fick mässlingsvaccin långt innan det fanns för alla. Han förstod hur viktigt det var.

Det fanns inte på kartan att jag efter dessa erfarenheter inte skulle låta vaccinera mina barn. Jag låg på från start och undrade när det var dags för sprutorna.

 

I det allmänna vaccinationsprogrammet som erbjuds alla barn i Sverige ingår numera vaccin mot kikhosta, mässling, påssjuka och röda hund. Det ligger svåra erfarenheter bakom att vaccinen togs fram och så snabbt spreds till alla barn i ett land som vårt. När jag var fyra år fick jag mitt första poliovaccin. Jag har vänner bara några år äldre som fick polio som barn och till följd av det livslånga handikapp.

Frankrike hade en svår mässlingsepidemi 2008-2011 då 22 procent av alla som smittades fick läggas in på sjukhus. Tio personer dog och 1500 barn under ett år blev sjuka. 

I Sverige har Folkhälsomyndigheten slagit larm om att vården måste bli bättre på att upptäcka mässling. Det har hänt att smittade människor inte fått rätt diagnos. När inte så många har direkt erfarenhet längre av sjukdomen blir riskerna större.

Det är hemskt att en del medvetet inte vaccinerar sina barn. Det är att utsätta andra för dödlig fara. 

Men 97-98 procent av alla barn vaccineras i Sverige. Det gör ändå inte systemet helt säkert. En del vuxna saknar fullgott skydd utan att veta om det. Det finns både människor som smittats utomlands och som kommer hit utan att vara vaccinerade.

Vi behöver uppdatera våra kunskaper om de gamla barnsjukdomarna för att rädda liv.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!