Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Britta Svensson

DDR-Sveriges triumferande moralism är skrämmande

Sverige är den sista DDR-staten, skriver Britta Svensson.Foto: LIONEL CIRONNEAU / AP/ TT

Rädslan för oliktänkande är stor.

Övervakning av att alla tänker rätt utbredd.

Sverige är den sista DDR-staten.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När det kommunistiska Östtyskland skildras i allt fler dokumentärer och dramaserier tittar jag med stort intresse. Och häpnar varje gång.

Hur var det möjligt att denna förtryckarstat kunde finnas, mitt ibland oss, tills alldeles nyligen?

Riktigt obehagligt blir det när jag känner igen mig.

Det finns i Sverige ett aldrig sinande nit att tro sig sitta inne med en högre sanning, som bara ska tvingas på andra. Klart att det inte är ett förtryck som i det forna DDR, men det finns beröringspunkter.

”Du MÅSTE” är mantrat.

Recensenter berättar inte bara att något är bra, ”du MÅSTE” gå och se/lyssna på/läsa samma sak som jag. Ett väldigt irriterande, pösmunkigt och respektlöst sätt att uttrycka sig.

Åsiktspoliserna dyker upp i olika skepnader. På 70-talet skulle alla vara vänster och mot kapitalet. Abba och McDonald's hörde till det som ”du MÅSTE” hata. Så fort dessa åsiktspoliser tappar greppet, när debatten breddas, kastar de sig över ett nytt område att kontrollera.

Just nu får man bära tagelskjorta om man inte är miljömedveten på exakt likadant sätt som DDR-Sverige.

”Vi MÅSTE hjälpa folk att förstå att råvaror i säsong är det som gäller”, säger i min lokaltidning några unga killar som driver krog. ”Vi MÅSTE prata om den allmänna bekvämligheten”. Artikeln innehåller så många förhållningsregler att det enklaste verkar vara att bara ta några morötter från Bondens marknad till middag (som jag gör ibland när jag varken orkar laga mat eller gå på krogen).

För jag är inte det minsta emot hänsyn om miljön, bara dessa evinnerliga pekpinnar.

”Gå till en restaurang som jobbar i säsong och som har en grön profil, det vill säga bygger sina rätter på mestadels grönsaker”, är befallningen från en trendig krogägare, som tar 675 kronor för en middag bestående av gurka, alger, kantareller, örtblommor, bladkål och grillad romansallad.

Att en massa människor, särskilt äldre, kan få mat för en hel vecka för den summan, för att de har levt energisnålt, sparsamt och efter säsong i hela sitt liv, är inget som trendputtarna vill lyssna på.

Det spelar ingen roll att du bara brukar flyga en gång vartannat år, ”du MÅSTE” ansluta dig till det som likställs med ”kampen mot slaveriet i USA, mot apartheid i Sydafrika eller för mänskliga rättigheter i kommunistdiktaturernas Östeuropa”, nämligen en tågresa genom Europa med Dagens Nyheter för 20 900 kronor per person. Lyxresor med tåg är viktiga för miljön, är det nya påbudet.

Bibliotek är viktiga. ”Du MÅSTE” protestera mot nedläggningen av ett bibliotek även om du aldrig har varit där. När Stockholms stadsmuseum drar in 14 tjänster blir det nästan en helsida i Dagens Nyheter där reportern mycket upprört undrar om inte ”kompetens går förlorad”. 

Andra företag ska däremot krossas, oavsett hur många jobb som försvinner. Tipptapp heter en genialisk app där man kan lägga ut grejer som man vill få körda till tippen. DN granskar och dömer förstås ut idén.

Jag har läst minst 30 artiklar som handlar om hur förkastliga nätläkare är. Att en massa människor får hjälp är oväsentligt. Faktum är att pekpinnemänniskorna älskar att framhålla hur hemsk själva mobiltelefonen är.

Det verkar finnas ett slags politbyrå som bestämmer exakt vad som får tyckas, och vad som är viktigt.  Man klappar varandras ryggar, och håller stenkoll på att ingen avviker från normen. Det finns många psykologiska experiment som visar att de flesta anser att det är viktigare att tycka som alla andra än att tycka rätt.

När jag bodde i USA brukade jag tänka på Sverige som en avlägsen ankdamm. Men det är en för snäll tanke. Det finns något skrämmande med den triumferande moralism som är DDR-Sveriges främsta kännetecken.

Greta är bäst

Inget av det jag skrivit här är kritik mot Greta Thunberg. Greta är bäst, coolast och allt hon gör är beundransvärt. ”Vi MÅSTE göra det omöjliga”, säger hon. Jag håller helt med. Själv är jag uppväxt i en miljömedveten familj som aldrig slängde mat, som plockade bär och svamp i skogen och återanvände allt.

Jag=miljömupp

Jag slänger inte mat. När kläder börjar bli slitna har jag dem till trädgårdsarbete, och till slut river jag dem till städtrasor. Jag byter inte vitvaror förrän de går sönder, renoverar inte i onödan och ger bort allt jag inte behöver till Emmaus. Jag har aldrig fått applåder för detta utan bara setts som töntig.

Luther spökar

Det de triumferande moralisterna helst vill är att framstå som bäst, medan det andra gör ska kopplas till ordet ”skam”. Kolumnisten Richard Swartz i Dagens Nyheter kallar det ”luthersk flygskam”. Har DDR-Sverige sina rötter i det lutherska prästerskapet på 1800-talet, som styrde folk med hjälp av skam och skuld?