Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Britta Svensson: Vem försvarar blåsippan?

Låt naturen vara i fred.

Den är ingen arena för politiska poänger.

I blåsippsbacken är makt och publicitet löjeväckande.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Medan ni sitter framför era Ipads går jag ut i naturen. Som Tomas Tranströmer skriver om blåsipporna: "Att förtrollas – ingenting är enklare". Så här års går mina vandringar ut på en enda sak, att få syn på "ett av markens och vårens äldsta trick".

Det knepiga med naturen är att man inte kan svepa fram det man vill se på sin Ipad när det passar. Naturen utför sina förtrollande trick utan att bekymra sig i fall någon ser dem. Vill man vara med får man vara uppmärksam. Från och med nu till midsommar är det daglig vakttjänst som gäller.

En som verkligen vet det är Ulf Lundell. I måndags fotograferade han de första vitsipporna i Stenshuvuds nationalpark. Tack för det! I dag ska jag åka dit och titta på dem.

Själv tog jag en bild på tidiga blåsippor i Bromma 17 mars och la ut på Twitter. Och tänkte på Tranströmers dikt, förstås, om hur överraskad man blir varje år när de dyker upp: "De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser där blicken annars aldrig stannar".

Svaret från de sociala medierna lät inte vänta på sig. "Symbolen för Sveriges tredje största parti!", twittrade Ingrid, enligt egen utsago "40-talist, farmor, pensionär" tillbaka.

Det tog en lång stund innan jag fattade vad hon menade. Jag har aldrig kopplat samman den fula, tecknade illblå SD-blomman med blåsippa. Det finns helt enkelt inga likheter. Färgen på den verkliga blomman är ju, som Tranströmer slår fast, ivrigt violettblå, och väger ingenting.

Detta är ett enkelt sätt att beskriva helvetet på jorden: en plats där naturens vackraste under förvandlas till en hatisk grimas.

Vad säger Tranströmer om det? "I stället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst".

Det är ett politiskt program i sig att värna om naturens rätt till sitt eget okränkbara värde, i en tid då allt färre befinner sig i den, eller vet någonting om den. Vem försvarar blåsippan mot det övergrepp den utsätts för av ett gäng huliganer?

Vad har förresten vitsippan, rosen, maskrosen, blåklinten, klövern och nejlikan gjort för att behöva förknippas med ett visst politiskt parti? Kan ni inte hitta på egna symboler, i stället för att stjäla naturens?

Kan inte varje blomma få bli en juridisk person, med rätt till advokat som försvarar dess unika värde? Aldrig att någon då skulle tillåtas att kludda en Kalle Anka-blomma i gult och blått, och kalla den blåsippa.

Det diskuteras om barn sitter för länge framför sina olika skärmar. Varför inte strunta i vad vetenskapen säger om det, ta saken i egna händer och byta Ipaden mot sommarängen? Visst är fibblorna knepiga, men det är roligt att kunna identifiera åtminstone två av dem med namn.

Ulf! Lova mig att berätta på bloggen när den stora sandliljan blommar på Stenshuvuds södra hed. Jag vill inte missa det i år. Förra året kom jag försent.

Nu står jag i blåsippsbacken, där ingen blomma är den andra lik. De samsas helt avspänt, fast de har olika färg, från vit till mörkaste violett. Vad sa Tranströmer? "Karriär" - ovidkommande! "Makt" och "publicitet" - löjeväckande.