Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Britta Svensson: Så feminism är tjejerna i mellanstadiet som mobbar plugghästen?

Varför är så få kvinnor toppchefer i Sverige, jämfört med andra länder?

Vänstertidningen Flamman ger ett oväntat svar.

De gör gemensam sak med de mörkaste bakåtsträvarna.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag brukar tänka på Malala Yousafzai när jag hör svenska kvinnor klaga över hur förtryckta de är. Varför vågar inte ni kräva er rätt, när hon gör det?

Malala var 15 år när hon sköts i huvudet av talibaner för att hon hävdade sin rätt att gå i skolan. Den 10 december får hon Nobels fredspris i Oslo.

En väninna från Mellanöstern brukar säga när folk undrar varför hon är så modig: i hemlandet hade hon blivit mördad om hon sa emot. I Sverige vågar hon allt.

"Alla har ett val i livet. Man måste ta befälet över sitt eget liv, ingen annan gör det", skriver Jan-Olof i ett mejl till mig.

Men de flesta rasar över att jag skrev i förra veckans krönika att vuxna kvinnor i dagens Sverige kan göra medvetna val. Det är ungefär det farligaste man kan säga, enligt vänsterfeministerna.

En rad kvinnor mejlar på temat "egentligen". En favorit för svenska kvinnor. De jobbar i låglöneyrken, men egentligen borde de ha bättre betalt. De jobbar deltid, men egentligen borde de ha "rätt till heltid".

"Egentligen" ger inga kronor i lönekuvertet. Det finns inga gratis pengar som flyter omkring och delas ut till den kvinna som det enligt den feministiska analysen är mest synd om. Mest pengar går till den som jobbar mest. Det är en brutal sanning som kvinnor i stora delar av resten av världen snappat upp för länge sen.

I Kina är hälften av toppcheferna kvinnor, i Polen 48 procent. Debattören Nima Sanandaji skrev i sin artikel i Svenska Dagbladet, "Kvinnor jobbar för få timmar", att en fjärdedel av alla vd:ar i det genomsnittliga EU-landet är kvinnor. I Sverige 11 procent. Det är en känd paradox att Sverige som kallas världsledande i jämställdhet har för få kvinnor i topp i näringslivet.

I massor med mejl jag fått sen förra veckan förklarar svenska kvinnor varför. Vet jag inte att de tar huvudansvaret för barn och andra anhöriga och därför inte kan jobba heltid? Vet jag inte att vi får "ett hemskt samhälle" om alla bara tänker på sig själva och inga (kvinnor) offrar sig för andra?

De har stöd av en del mossbelupna män, som undrar om jag inte fattat att kvinnan trivs bäst vid spisen. Och av vänstertidningen Flamman (före detta Norrskensflamman) som undrar om jag inte begriper att "många arbetar för tok för mycket" och att vi ska "sänka normalarbetstiden generellt i alla yrken". De skriver i en häpnadsväckande ledare att lösningen för kvinnor "kan ju inte vara att de som är tillräckligt smarta väljer ett annat yrke" än de med låga löner i kvinnodominerande yrken i offentlig sektor.

De ska vara kvar där, skriver Flamman, för vi "kan gott klara oss utan" smarta kvinnor som "gör karriär på övriga kvinnors bekostnad". Detta kallas "ett feministiskt perspektiv".

Så feminism är nu tjejerna i mellanstadiet som mobbar plugghästen med bra betyg? Herregud. När mörkermän och vänsterfeminister gör gemensam sak mot smarta tjejer gäller det verkligen att du är som Malala och vågar stå upp för dig själv.

Bli inte någon annans slav. Se dig inte som ett offer. Ta ditt eget öde i dina händer. Våga vara stark och stå fri.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!