Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Britta Svensson: Hur stoppar man en massmördare

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När amerikanska galningar skjuter ner människor på arbetsplatser, i skolor och köpcentra har debatten här hemma ofta handlat om tillgången på vapen. De amerikanska vapenlagarna har ansetts bära skulden till den typen av brott.
Att det är fel tänkt borde vara uppenbart. Här i Sverige om inte annat sen juni 1994 då fänriken Mattias Flink vid Dalregementet sköt ihjäl fem kvinnor och två män med sitt tjänstevapen.
De två skolskjutarna i Finland hade vapenlicens, liksom Thomas Hamilton som sköt ihjäl 16 förstaklassare och deras fröken i Dunblane i Skottland.

De här ensamma männen som skjuter ihjäl unga människor de inte känner kan ha olika motiv. Men för dem som ska stoppa dem när de börjat skjuta hänger de ihop.
I Sverige är polisens term för den här sortens brott "pågående dödligt våld".
Det var inte Mattias Flinks dödliga framfart i Falun som fick svensk polis att utbilda sig och ta fram strategier. Det sågs som ett undantagsfall, ett vansinnesdåd som det inte fanns någon anledning att tro skulle upprepas.
Det var när Pekka-Eric Auvinen sköt ihjäl sex elever, rektorn och skolsköterskan i Jokela i Finland november 2007 som svensk polis väcktes. Vågen av skolskjutningar i USA tycktes ha kommit till Norden.
- Då kunde vi inte längre undvika att ta tag i det här, som Stockholmspolisens främste expert på pågående dödligt våld sa till mig i en intervju förra året.
Svensk polis har sen dess haft kontakt med Finland, Tyskland och USA för att lära sig mer om hur man hanterar den här typen av brott. Från början har utgångspunkten varit att det är händelser som kan inträffa också på andra platser än skolor.
- Det är den mest extrema situation som man kan tänka sig som polisman. Mycket komplex, mycket svår att hantera, sa kommissarien jag intervjuade.

När Falun-poliserna Olavi Blomfjord och Berndt Bergström mötte Mattias Flink gjorde de allt rätt. De sköt ner honom.
För gemensamt för de gärningsmän som ägnar sig åt pågående dödligt våld är att de inte går att förhandla med eller omringa. Personen måste oskadliggöras så fort som möjligt eftersom dödandet annars fortsätter.
Det blev den amerikanska polisens bittra slutsats efter massakern vid Columbine High School 1999. Där användes taktiken att omringa byggnaden och beta av rum efter rum för att försöka begränsa skadorna. Detta medan gärningsmännen ostörda kunde fortsätta mörda.

"Polisens tidigare taktik har ersatts av 'active shooter protocol'... man ska i stället röra sig mot ljudet från vapen som avfyras och neutralisera skytten ... detta har visat sig vara framgångsrikt vid ett flertal skolskjutningar det senaste decenniet och räddat dussintals liv", skriver den amerikanska journalisten Dave Cullen som är expert på Columbine-­massakern.
Men hur stoppas en massmördare innan han börjar skjuta? Analyser av skolskjutare visar att de "läcker" information till omgivningen innan de utför sina dåd. Det är familj, nära vänner och grannar som är de som har en chans att upptäcka vad en sådan här gärningsman har för planer.

Polisens analys är att den här sortens brott inte händer allt oftare. Men inte heller försvinner. Det finns ett konstant hot att någon ska börja skjuta okända, skyddslösa människor någonstans i världen.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!