Britta Svensson

Hur stoppar man en massmördare

Publicerad
Uppdaterad
Expressen getinglogga
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
När amerikanska galningar skjuter ner människor på arbetsplatser, i skolor och köpcentra har debatten här hemma ofta handlat om tillgången på vapen. De amerikanska vapenlagarna har ansetts bära skulden till den typen av brott.
Att det är fel tänkt borde vara uppenbart. Här i Sverige om inte annat sen juni 1994 då fänriken Mattias Flink vid Dalregementet sköt ihjäl fem kvinnor och två män med sitt tjänstevapen.
De två skolskjutarna i Finland hade vapenlicens, liksom Thomas Hamilton som sköt ihjäl 16 förstaklassare och deras fröken i Dunblane i Skottland.

De här ensamma männen som skjuter ihjäl unga människor de inte känner kan ha olika motiv. Men för dem som ska stoppa dem när de börjat skjuta hänger de ihop.
I Sverige är polisens term för den här sortens brott "pågående dödligt våld".
Det var inte Mattias Flinks dödliga framfart i Falun som fick svensk polis att utbilda sig och ta fram strategier. Det sågs som ett undantagsfall, ett vansinnesdåd som det inte fanns någon anledning att tro skulle upprepas.
Det var när Pekka-Eric Auvinen sköt ihjäl sex elever, rektorn och skolsköterskan i Jokela i Finland november 2007 som svensk polis väcktes. Vågen av skolskjutningar i USA tycktes ha kommit till Norden.
- Då kunde vi inte längre undvika att ta tag i det här, som Stockholmspolisens främste expert på pågående dödligt våld sa till mig i en intervju förra året.
Svensk polis har sen dess haft kontakt med Finland, Tyskland och USA för att lära sig mer om hur man hanterar den här typen av brott. Från början har utgångspunkten varit att det är händelser som kan inträffa också på andra platser än skolor.
- Det är den mest extrema situation som man kan tänka sig som polisman. Mycket komplex, mycket svår att hantera, sa kommissarien jag intervjuade.

När Falun-poliserna Olavi Blomfjord och Berndt Bergström mötte Mattias Flink gjorde de allt rätt. De sköt ner honom.
För gemensamt för de gärningsmän som ägnar sig åt pågående dödligt våld är att de inte går att förhandla med eller omringa. Personen måste oskadliggöras så fort som möjligt eftersom dödandet annars fortsätter.
Det blev den amerikanska polisens bittra slutsats efter massakern vid Columbine High School 1999. Där användes taktiken att omringa byggnaden och beta av rum efter rum för att försöka begränsa skadorna. Detta medan gärningsmännen ostörda kunde fortsätta mörda.

"Polisens tidigare taktik har ersatts av 'active shooter protocol'... man ska i stället röra sig mot ljudet från vapen som avfyras och neutralisera skytten ... detta har visat sig vara framgångsrikt vid ett flertal skolskjutningar det senaste decenniet och räddat dussintals liv", skriver den amerikanska journalisten Dave Cullen som är expert på Columbine-­massakern.
Men hur stoppas en massmördare innan han börjar skjuta? Analyser av skolskjutare visar att de "läcker" information till omgivningen innan de utför sina dåd. Det är familj, nära vänner och grannar som är de som har en chans att upptäcka vad en sådan här gärningsman har för planer.

Polisens analys är att den här sortens brott inte händer allt oftare. Men inte heller försvinner. Det finns ett konstant hot att någon ska börja skjuta okända, skyddslösa människor någonstans i världen.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag