Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Britta Svensson: Här kan man tala om gubbslem

Här kan man tala om gubbslem.

Pösande, överviktiga danska kulturmän köper in en kvinna som de sen klär av naken och kommenterar.

Det senaste från porrkvarten i Köpenhamn? Nej, dansk public service-tv.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Sex avsnitt av "Blachman" visas under våren

Programmet sänds i DR2, Danmarks motsvarighet till SVT, tisdagar klockan 22.00. Totalt sänds sex avsnitt i vår.

Programledare är jazzmusikern Thomas Blachman, född 1963. Han blev känd för den breda danska allmänheten som domare i "X factor". Nu väcker han uppmärksamhet med "Blachman" där männen köper in en kvinna som de sedan klär av naken och kommenterar.

"Blachman" har enbart män på gästlistan. Bland dem författaren Jan Sonnergaard, komikern Simon Jul och sexologen Sten Hegeler.

Tanken bakom programmet ska vara att belysa kvinnornas roll i samhället. Man vill visa upp alternativ till de stereotypiska bilder som man ofta möts av i medier och reklam. I premiärprogrammet den 2 april sa Blachman så här om programidén: "Kvinnokroppen törstar efter ord - en mans ord".

Jag rekommenderar faktiskt att ni går in på DR:s hemsida och kollar in "Blachman". För sällan ser man gubbslem-samhället skildrat så naket och brutalt som här.

Och det är männen som är nakna fast det är den inköpta kvinnan som inte har några kläder på sig. Utan textremsa blir de danska låtsas-intellektuella klyschorna i detta "kulturprogram" bara en gröt för mig. Det är de medverkande männens ansikten jag läser.

Och deras kroppar. Programledaren Thomas Blachman, som i programmet recenserar olika nakna kvinnors utseende, är själv smygfet och ofräsch med den skrynkliga skjortan uppknäppt över ett hårigt bröst. Det självbelåtna flinet när han får kvinnor att kasta kläderna framför honom och en inbjuden manlig gäst är mycket avslöjande.

När han kommenderar kvinnorna att vända sig om, gå fram och tillbaka, visa upp någon kroppsdel, blir hans ansikte direkt obehagligt. Det är det ansiktsuttrycket som gör att programmet har inslag som liknar sexuella övergrepp.

Själv hävdar Blachman att kritikerna bör "äta ur hans hand" eftersom han skapat ett unikt, nyskapande tv-koncept. Men som den danska bloggaren Anne Sophia Hermansen, som tackade nej till att vara naken i programmet, har påpekat finns det inget nytt med två män som sitter och tittar på och kommenterar en naken kvinna.

Det är lika gammalt som strippklubben.

Medan de överviktiga, äldre, luggslitna män som hittills varit Blachmans gäster tycks lite generade över situationen, har programledaren själv kontroll. Att en naken kvinna i tjugo minuter står helt tyst framför två män som sitter i en soffa tycks vara helt naturligt för honom. Han uppför sig som den vane sexköparen.

Det finns något av gruppvåldtäktens dramaturgi i upplägget, med den bestämde mannen som vet precis vad han gör, som lurar med sig en svagare kompis. Det ansiktsuttryck Blachman har när han viftar bort den första nakna kvinnan för att ropa in nästa, har jag bara sett i rättssalar tidigare, på den åtalades plats i sexbrottsmål.

Det finns ingen lust där, ingen nyfikenhet, ingen kärlek, ingen humor. Bara kyla och förakt.

Som skildring av hur två män beter sig när de tillsammans köpt en kvinna är programmet mycket intressant. De är egentligen mest upptagna av varandra. Hon är ett objekt, ingen människa överhuvudtaget. Det finns något avgrundsdjupt otäckt i hela situationen som jag tror alla kvinnor som blivit utsatta för övergrepp känner igen.

Som alla kvinnor känner igen.

Så ropa inte på censur, eller påstå att detta är typiskt danskt. Den amerikanska feministen Germaine Greer har sagt att kvinnor har väldigt liten aning om hur mycket män hatar dem. Leta upp programmet, titta, lär.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!