Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Britta Svensson: Får jag slippa dem nu?

Får jag slippa dem nu?

Svenskarnas parti står mig upp i halsen.

Jag vill inte ägna dem en tanke resten av valrörelsen.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Tanken svindlar inför de resurser som gick åt för att 160 nazister skulle få gå från Gustav Adolfs torg i Stockholm till Skeppsholmen och tillbaka.

Jag har aldrig sett så många poliser förut. Ridande poliser, poliser med hundar, dialogpoliser, befäl och kravallpoliser med hjälm. Det omgivande vattnet patrullerades av polisbåtar. Över alltihop smattrande en polishelikopter.

Några demonstranter klättrade upp på Operans tak. Då kom brandkåren med bilar och stegar för att ta ner dem. Kustbevakningen hjälpte till att bevaka Strömmen. Stora delar av Stockholms innerstad vimlade av vuxna människor som tog ansvar för situationen.

Tacken de fick var slagord som "Dagens polis skyddar morgondagens Hitler".

Men hela dagen blev en stor framgång för Stockholmspolisen som måste ha en militärstrateg av rang i sin stab. Svenskarnas parti hade önskat sig en helt annan marschväg, från Östermalmstorg till Observatorielunden. Nu fick de gå med vattnet på ena sidan, och en så stor folktom korridor på den andra att få varken hörde eller såg dem.

Det var ett så infernaliskt oskadliggörande av dem att demonstranterna borde hylla polisen i stället för att kasta saker på dem.

Bara en handfull utomstående lyckades ta sig in på Gustav Adolfs torg för att lyssna på Svenskarnas partis ledare Anders Ärleskog och Stefan Jacobsson. Det var intressant att efter att ha hört Jacobsson några gånger höra honom tala inför de närmaste. Retoriken skruvades upp och späckades med svordomar.

Sen ställde Svenskarnas parti upp, fyra i bredd, för att marschera. Gula fanor med partisymbolen, slagorden var "Stolt svensk nationalism" och "Sverige åt svenskarna".

Jag kan inte påstå att jag greps av fasa när jag såg dessa, i många fall lite luggslitna, människor gå i sitt demonstrationståg. Det var mest en känsla av, jaha, de är inte fler än så när de mobiliserar i hela landet? Är det dessa personer motdemonstranterna menar när de talar om att stoppa nazisterna innan de sätter alla oss andra i läger?

Jag tror faktiskt inte att medlemmarna i Svenskarnas parti har kapacitet att göra det.

Att kliva ur den skyddade zon där nazisterna befann sig var som att komma till en annan värld. Där var fullt av motdemonstranter, den övervägande delen ungdomar.

Ni ska veta att era ord och rop tog skruv och retade upp nazisterna på de få platser där de nådde fram. Men vad vill ni som går till angrepp mot polisen? Att de ska sluta "skydda nazister"? Vad vill ni göra med nazisterna när ni väl kommer nära? Döda dem?

Det var en tyst demonstration också, av organisationen "Stoppa nazismen - aktivt ickevåld". De höll upp skyltar med namn på människor som mördats av nazister. Två av namnen var Olov Borén och Robert Karlström.

Två svenska poliser som mördades av nazister. Det var 1999, när många av demonstranterna inte gått ut dagis. Men varför inte googla "Malexandermorden", torka sig bakom öronen och demonstrera mot nazister nästa gång utan att angripa polisen?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!