Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Britta Svensson: Det är sorgligt, och får mig att skämmas över Sverige

De är en liten grupp med ett mycket stort utrymme i debatten.

Men de vill själva vara anonyma när de sprider sina åsikter.

Det är inte rimligt.

De organiserade, mycket aktiva näthatare som har tagit över en stor del av den offentliga debatten måste våga framträda med namn och bild.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vad är det egentligen som är så farligt med att tala om vem man är? Står man för sina åsikter måste man våga visa vem man är.

Annars är man en fegis.

Jag har aldrig i hela mitt liv framfört en åsikt anonymt. Inte satt upp lappar i tvättstugan som inte var undertecknade med namn, inte skickat anonyma brev, aldrig mejlat någon från en påhittad mejladress och inte i helvete kommenterat något anonymt på nätet.

Jag förstår mig faktiskt inte på er som gör det.

Särskilt inte ni som samtidigt påstår att det ni vill framföra "får man inte säga i det här landet".

Ni vet mycket väl att man får det. Att Sverige är en demokrati där man får säga väldigt mycket innan lagen säger stopp. Ni kan babbla på om "blattar", "zigenare", "berikare", "patrask" och annat om era medmänniskor hur mycket som helst utan att polisen kommer. Och ni som hatar och föraktar människor från andra länder, ni som helt enkelt är trista, tjatiga rasister har de senaste åren ockuperat kommentarsfält och massor av nätsidor med era åsikter.

Det är som om Nelson Mandela aldrig hade funnits.

Eller Martin Luther King.

Den enfaldiga rasismen har vällt fram som i USA:s sydstater på 1950-talet. Grov, ondsint, hatande, skoningslös. Som om "I have a dream"-talet aldrig hållits, som om Rosa Parks aldrig vågat sätta sig längst fram i bussen.

Det är djupt sorgligt, och får mig att skämmas över Sverige när förskräckta vänner och intervjupersoner i andra länder frågar mig om detta.

Men era rasistiska tirader får sägas. I en demokrati som Sverige får de sägas, och jag vill så väldigt gärna se ansiktena på er som säger de här sakerna. Vilka ni är, så jag kan försöka förstå.

Jag har följt näthatet på nära håll ända sen tidningarna började med läsarkommentarer, och jag till min förvåning upptäckte att det ingick i jobbet att få 500 mer eller mindre kränkande inlägg publicerade i samband med en krönika. Redan från början tyckte jag att det var rimligt att när jag stod med namn och bild för mina åsikter, skulle även de som kommenterade göra det.

Men nej, ni fegisar vällde ur er skit, gömda bakom fåniga påhittade namn. Ynkligt.

De 14 procent av skribenterna som också är aktiva på Avpixlat och andra hatsajter står för 50 procent av inläggen på SVT Debatt, enligt Researchgruppens undersökning. Det är viktigt för den mentala hälsan i det här landet att sådana här samband blir utredda. Det är inte "folket" som gör sina röster hörda på många nätsajter, utan en liten, extremt aktiv grupp med extrema åsikter.

Det är dags att vi får veta mer om hur den här gruppen ser ut. En grupp som kanske påverkat samhällsklimatet och den politiska debatten på gräsrotsnivå mer än några andra de senaste åren.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!