Britta Svensson

Är det dags att ta bort straffrabatten för kvinnor som mördar sina barn?

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

I sommar har jag läst Moa Martinson. Den svenska proletärförfattaren, född 1890, har som ingen annan skildrat kvinnors utsatthet innan det fanns preventivmedel, abort och mänskliga rättigheter för ogifta mödrar.

För hundra år sen kunde det innebära katastrof att bli gravid.

Men nu?

På morgonen lördagen den 28 juli såg en person en kvinna stå med ett spädbarn på bron över bussterminalen vid Slussen i Stockholm.

"Hon hade en barnvagn bredvid sig. Jag tänkte att det såg konstigt ut, hon stod där själv och jag fick bara en konstig känsla. Jag tittade på henne och hon tittade tillbaka. Sedan fortsatte jag att gå. När jag var 100 meter bort vände jag om och då var hon borta", berättade personen för Aftonbladet.

Nedanför bron vid bussterminalen stod en man med fru och son, på väg på utflykt.

"Vi skulle åka till Sandhamn. Då såg vi ett klädbylte på vägen", berättade han för Expressen.

Kvinnan på bron hade hoppat tolv meter ner på asfalten med barnet i famnen.

Det är inte lätt att navigera i den förslummade trafikkarusell som är Slussen. När jag till slut hittar platsen där kvinnan och barnet föll kan jag konstatera att under 30 år i Stockholm har jag aldrig varit här.

Det är en slags icke-plats, ett svart hål av misär mellan lattemammorna i Götgatsbacken och familjelyckan på Kungliga slottet. En ful bro med Nackabussarnas terminal nedanför.

Den tre månader gamla pojken dog efter fyra dagar på sjukhus.


I slutet av juli hittades en fem månader gammal pojke död i en lägenhet i Halmstad.

Kriminologen Mikael Rying vid Mittuniversitetet säger att det är en tillfällig topp, att antalet barnadråp, dödandet av barn under ett år, är nere på i snitt under ett om året.

En procent av alla mord. På 50-talet var 20 procent av alla anmälda mord och dråp barnadråp. Det är en utveckling som Moa Martinson, som dog 1964, aldrig fick uppleva, men kämpade för hela livet.

Är det dags att ta nästa steg?

När jag berättar för min 25-åriga dotter att det är lägre straff om man mördar spädbarn, men att det bara gäller kvinnor, tror hon mig knappt.

En pappa som slår ihjäl sin baby kan få livstids fängelse, en mamma inte mer än sex år. "Dödar kvinna sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på grund av nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt trångmål, dömes för barnadråp till fängelse i högst sex år" står det i brottsbalken.

Föråldrat?

Halmstad tingsrätt verkar ha tyckt det när de avslog försvarsadvokatens krav på att dödandet av den fem månader gamla pojken skulle ses som barnadråp. Mamman häktades för mord.

"De hävdade barnadråp men rätten köpte inte det. Enligt lagtexten ska brottet ha skett i nära anslutning till födseln för att rubriceras som barnadråp, men nu var barnet fem månader", sa Lars Hamrén, chef för Hallandspolisens rotel för grova brott, enligt TT.

Mamman i Stockholm, som är misstänkt för att ha dödat ett två månader yngre barn, är anhållen för mord alternativt barnadråp.

Kanske håller det på att hända någonting. Är det dags att ta bort straffrabatten för kvinnor som mördar sina barn?

Det är lätt att glömma bort de två små pojkarna som blivit dödade, att bara fundera över deras mammors smärta. Glömma det självklara, att ett spädbarn också är en människa.