Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Britta Svensson

Än en gång fick alla se en kvinna förlora

Det var ett tufft uppdrag för en 69-årig kvinna att ensam försvara den fria världen mot Donald Trump.Foto: Rex/Shutterstock / REX/SHUTTERSTOCK REX FEATURES
Hillary Clinton har en tung börda att bära resten av sitt liv.Foto: Olivier Douliery / SIPA USA STELLA PICTURES

Det var ett tufft uppdrag för en 69-årig kvinna att ensam försvara den fria världen mot Donald Trump.

Hon misslyckades, och konsekvenserna är enorma.

Hillary Clinton har en tung börda att bära resten av sitt liv.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Aldrig tidigare har väl ABBA:s bevingade ord "The winner takes it all" känts så sanna. Hillary Clintons liv i den absoluta toppen av amerikansk politik, där hon befunnit sig sen 1992, är över.

 

Först var hon First lady i Vita huset i åtta år, sen senator lika länge. Efter det utrikesminister och presidentkandidat.

När hon växte upp som extremt duktig och framåt skolelev i Park Ridge i Chicago spådde klasskamraterna henne stora framgångar: hon kanske skulle gifta sig med en senator? Hennes karriär har överträffat allt, och fört henne till en nivå som ingen annan amerikansk kvinna tidigare har nått.

Nu tar vinnaren allt. Donald Trump blir president, hans familj kommer att bo i Vita huset, dit familjen Clinton sett fram emot att återvända. Hillary Clinton blev över en natt en förlorare, iskall som politiker, en föredetting. Hennes dröm om att bli USA:s första kvinnliga president är för alltid över.

 

Det är inte en kvinna som blir nästa president, utan en vit, konservativ man, en sorts amerikansk politiker som kanske en del trott vara utdöd efter Barack Obamas framgångar.

Lika tung som den personliga förlusten tror jag att Hillary Clinton upplever sin kollaps som förebild. När jag följde primärvalet i Pennsylvania 2008 träffade jag flera kvinnor i 90-årsåldern som berättade att det var fantastiskt att för första gången i sitt liv kunna rösta på en kvinna. Hillary Clinton svek dem den gången genom att förlora mot Barack Obama.

 

Det var snudd på övermänskligt av henne att försöka igen åtta år senare. Den här gången nådde hon längre och blev demokraternas presidentkandidat. Men än en gång fick alla, från småflickor till de allra äldsta som var födda innan kvinnor i USA fick rösträtt, se en kvinna förlora.

Nu kommer jag med all sannolikhet aldrig att få uppleva en kvinna som amerikansk president. Det är så oerhört tufft bara att lyckas bli kandidat, och det syns inga kvinnor vid horisonten med den styrka, ställning, kunskaper och enorma nätverk som Hillary Clinton haft.

 

Förlusten skickar ett budskap över hela världen, precis som det hade gjort om Hillary Clinton vunnit. Nu blir det en före detta nakenmodell som blir kvinnan som flyttar in i Vita huset, i stället för den första kvinnliga presidenten.

Den kvinnosyn som häftar fast vid den blivande presidenten Donald Trump är vidrig. Han kan snabbt ändra den genom att ge dugliga kvinnor topposter som ministrar och ge Hillary Clinton ett fint nytt jobb. Men när man ser gubbgänget som han kallar sina närmaste rådgivare är det knappast troligt.

 

Det sägs att Hillary Clinton gjort och sagt saker som skapat motstånd mot henne och lett till valförlusten. Men "det handlade bara om kön" som Sveriges tidigare USA-ambassadörs hustru Natalia Brzezinski skrev på Twitter.