Britta Svensson

Alla har rätt till sin egen jul

"Det är de här människorna som verkligen firar jul i Ingmar Bergmans anda. En äkta Bergman-jul är ensam", skriver Britta Svensson om de människor som väljer att fira julafton ensamma.
Foto: ANDERS WIKLUND / SCANPIX / SCANPIX SWEDEN SCANPIX SWEDEN

Den ensamme svensken på julafton är en myt.

Nästan alla firar jul med andra.

Och en del tycker att det är riktigt skönt att sitta själv framför Kalle Anka.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jag har stor respekt för det personliga valet när det gäller julen. Annat är det med julmissionärerna som högljutt sprider sitt evangelium om den jättelika släktjulen som den enda sanna läran.

Vi är 37 runt bordet på julafton!

Det är så härligt att samla alla!

Det blir ingen riktig jul utan alla traditioner!

Kyss rumpan på grisen, svarar jag. Alla har rätt till sin egen jul. Inget är vare sig rätt eller fel. Även om somligt låter väldigt tråkigt.

LÄS ÄVEN: Politikernas ord faller platt – oförmågan förenar dem 

Själv har jag kommit fram till att det är december jag älskar, snarare än julen. Jag älskar glöggmingel, juldekorationer som lyser upp den mörka staden, att köpa julklappar och pyssla med paket.

På själva aftonen rullar ofta den stora julångesten in och det kan bli jobbigt med allas förväntningar. I några år innan han gick bort kom min svärfar på jullunch och höll varje gång ett litet tal som inkluderade saknad och sorg över allt som inte längre var som förr.

Ingmar Bergman löste samma situation, i samma ålder, genom att sitta ensam på julafton. Långt från den överdådiga familjejul han skildrat i filmen "Fanny och Alexander".

Expressens och Demoskops undersökning visar att tre procent av svenskarna firar jul på egen hand, och det är vanligast bland äldre. De har valt det själva, och bryr sig inte om andras firande. De känner sig inte ens särskilt ensamma.

Det är de här människorna som verkligen firar jul i Ingmar Bergmans anda. En äkta Bergman-jul är ensam.

LÄS ÄVEN: Skrämmande att se hatet mot prinsessan Madeleine 

Dottern Linn Ullmann har skildrat hur det som omgivningen förfasade sig över som torftigt och tråkigt var en tillvaro som fadern medvetet valde på äldre dar. Även om det var svårt att förstå, insåg hon att hon måste respektera det.

Tre procent firar inte jul överhuvudtaget. "Va, ingenting?", utropar jag när vännen berättar att de varken har klappar, gran eller julmat. Lika inskränkt var jag när vi bodde i New York och barnens skolkompisars föräldrar på frågan hur de skulle fira jul vänligt förklarade för mig att de tillhörde andra religioner än den kristna.

Respekt är det som gäller i frågan hur andra väljer att tillbringa den här dagen.

En mindre del av ensamfirarna känner sig ensamma. De kanske hellre skulle vilja vara med de 94 procent som firar med andra. Hur löser man det problemet?

Det verkar inte jättesvårt, med tanke på alla som trots allt vill fira jul i grupp. Ofrivilligt ensamma har nu ett år på sig att bli inbjudna till, eller själva ordna ett mindre ensamt julfirande. Innan han avled i år delade Janne "Loffe" Carlsson med sig av ett underbart råd:

"Mitt motto har alltid varit att man ska vara en tillgång – för samhället, för familjen. Är man en tillgång är man inte till besvär och så får man vara med på allt".

God Jul!