Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Akilov framstår som en patetisk 1800-talsfigur

Rakhmat Akilov avvildad av Expressens tecknare i rättssalen. Foto: HELEN RASMUSEN
Ralhmat Akilov. Foto: POLISEN

Varför är han inte hjälte?

Det har blodiga mördare blivit förr.

I stället framstår Rakhmat Akilov som en patetisk 1800-talsfigur.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Under tisdagen hördes Rakhmat Akilov i säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt. Han kom in i rättssalen lite rakare i ryggen, med huvudet högre, med en lite kaxigare attityd än förra veckans nedböjda figur.

Han svarade på alla åklagare Hans Ihrmans frågor på ett sätt som visade en grund, dogmatisk och genomindoktrinerad personlighet, med värderingar så gammaldags att det var svårt att förstå att denna person kunnat existera i vår värld.

Akilov har enligt egna uppgifter nyligen fyllt 40 år, och är alltså född 1978.

En av dem han mördade 7 april på Drottninggatan i Stockholm är Chris Bevington, född 1976. Enligt en av Spotifys grundare Daniel Ek har "Chris har varit en bandmedlem hos oss i över fem års tid. Han har haft stor påverkan på inte bara bolaget, utan på alla som hade privilegiet att få arbeta med honom".

Den två år yngre Rakhmat Akilov framstod i rättssalen i jämförelse inte bara med sina offer, utan med precis varenda annan person där, som en figur från ett annat sekel. Jag tror inte att jag hört någon så troskyldigt tala om paradiset sen jag läste "Kulla-Gulla" som barn. 

I den boken finns 1800-talspersonen gammelmor, som pratar om paradiset som en verklig plats att komma till när man dör.

 

Rakhmat Akilov på frågan om vad han ville åstadkomma genom sina planer på att använda ett bälte med sprängmedel:

– Att skada kalifatets fiender och hamna i ett evigt paradis efter att man dör.

Han talade om att vi i Sverige är "de otrogna" som ägnar oss åt "avgudadyrkan". I Akilovs terrorplaner fanns ett attentat mot "bögparaden", för att människor i den var "fienden".

På frågan varför, svarade Akilov:

– För att det står i bibeln att de kommer från Sodom och Gomorra och en av de bibliska lagarna är att inte idka otukt.

 

Akilov sa rent ut att han ville "mörda svenska medborgare" och att syftet var att skrämma Sverige att avbryta "sitt deltagande i striden mot kalifatet", alltså IS. Han gjorde gång på gång motivet tydligt, även om det denna kalla februaritisdag i Stockholm lät helt bisarrt.

Trots återvändande IS-krigare och hatpredikanter ställde jag mig frågan hur många i Sverige som egentligen, i praktiken, stöder hans ideologi. Den hör ju hemma på historiens sophög.

Förr blev terrorister hjältar. Mannen som utlöste en bomb på fartyget Amalthea 1908 var en hjälte i svensk vänsterrörelse ända till sin död vid 101 års ålder. Först denna dag har jag lärt mig att den han mördade hette Walter Close.

Röda arméfraktionens terrorister mördade Andreas von Mirbach och Heinz Hillegaart i Stockholm 1975. Två bortglömda offer bland alla förment tjusiga RAF-medlemmar.

Rakhmat Akilov dödade inte bara fem människor, utan också den vidrigt efterhängsna bilden av terroristen som hjälte. Han pyser ihop där på sin plats i säkerhetssalen, det är ingen tröst, men ändå en lättnad.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!