Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Britta Svensson

Akilov är lika ynklig som de andra mördarna i bunkern

Han ser lika ynklig ut som de mördare jag sett här tidigare, skriver Britta Svensson.
Fem personer mördades på Drottninggatan. Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Det är på den här platsen ondskan visar sig.

Nu sitter en islamistisk terrorist här. 

Han ser lika ynklig ut som de mördare jag sett här tidigare.

Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är hit jag återvänder. Hit till platsen där ondskan kliver in genom en dörr till vänster. 

I dag sitter den islamistiske terroristen Rakhmat Akilov i säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt.

Här såg jag för 18 år sen de tre männen som mördat poliserna Robert Karlström och Olov Borén i Malexander. Den nazistiska trion satt liksom Akilov med ryggen mot åhörarna, liksom frusna i en position, men ständigt på sin vakt mot det som pågick bakom dem.

Här är platsen där Engla Juncosa Höglunds och Pernilla Hellgrens mördare klev in genom dörren till vänster, och riktade sin fruktansvärda blick mot åhörarna.

Här satt Pela Atroshis farbröder på de åtalades platser när det för första gången i en svensk rättssal öppet talades om hedersmord.

 

Ondskan definieras här. Nazistisk aktivism, mord på poliser, sexuella övergrepp och mord på försvarslösa kvinnor och barn, våld och mord i hederns namn. 

Jag tycker att allt detta egentligen är terrorbrott, ägnade att injaga allvarlig fruktan hos människor. Men bara Rakhmat Akilovs brott har fått den definitionen.

Här i den fönsterlösa bunkern en trappa ner på Bergsgatan 50 i Stockholm säger hans advokat att det var Akilovs mening att framkalla fruktan och få Sverige att avbryta sitt deltagande i koalitionen mot IS, islamiska staten.

Akilov ville göra det genom att döda oskyldiga människor som råkade befinna sig i hans väg på Drottninggatan i Stockholm fredag eftermiddag 7 april förra året. 

Han körde ihjäl fem personer och skadade tio svårt.

 

De som dog var Lena Wahlberg, Marie Kide, Chris Bevington, Mailys Dereymaeker och Ebba Åkerlund. Deras liv fram till terrorattentatet hade absolut ingenting att göra med den kortväxte man med stort skägg som sitter framåtlutad och uppmärksamt följer sin ryska tolk.

Han levde i det skuggsamhälle som växt fram i Sverige, i en tvårumslägenhet i södra Stockholm som hyrdes i andra hand av sex uzbeker. Han hade sökt asyl och fick dagersättning på ett Icakort från svenska skattebetalare. Hans asylansökan avslogs, för att han lämnat "motstridiga, osannolika och detaljfattiga uppgifter" om sin påstådda oppositionella verksamhet i hemlandet Uzbekistan.

Hans över två år långa vistelse i Sverige skulle avslutas 12 januari 2017, det datum han senast var tvungen att lämna landet. 19 januari beslöts att han inte längre skulle ha rätt till dagersättning. 

Rakhmat Akilov stod på noll, när han enligt åklagarna Hans Ihrman och Hans-Jörgen Hanström den 16 januari börjar planera en terroraktion.

 

Det var vedervärdigt att under första rättegångsdagen höra om de grova avrättningsfilmer med IS-flaggor som Akilov hade i sin mobil. I ett 15-tal chattkonversationer planerar han dådet på Drottninggatan, helt enligt IS-kontakternas instruktioner.

Åklagarna ska bevisa att "gärningen utlöst en kris som utgjort en svår påfrestning för samhället som hotat grundläggande värden och funktioner".

Men när Akilov förs ut ur sal 1 i handfängsel, iklädd häktets för stora gröna kläder, tänker jag att denna ynkliga man visserligen förstört livet för ett stort antal människor, men ändå inte lyckats hugga bort en minsta bit från det demokratiska samhällets grundvalar.

Det är förlorarna som tar till det största våldet. Att den här terroristen är en förlorare, det kändes tydligt där han satt framför mig, med ansiktet nerböjt, i den fasansfulla sal 1.

 

LÄS MER: Catarina Lundbäck: Rakhmat Akilov är väldigt aktiv i rättssalen

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!